# ID: svediakorp-gov413972
# author: Boudjenah (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 226
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionen har beslutat att dra Frankrike inför EG-domstolen, för att detta land släpar efter med att avreglera gasmarknaden i enlighet med direktivet från 1998.
Att konkurrensutsätta energimarknaden har väckt ett starkt motstånd från de fackliga organisationernas sida, då de inte vill att rätten till energi skall styras av pengar.
1997 och 1998 motsatte sig vår grupp det här direktivet.
Eftersom vi sade nej till ett konkurrenssystem föreslog vi en garanti för jämlikhet när det gäller försörjning och leverans av el till bäst pris, lika behandling av användare samt avgiftsutjämning.
Energin har en strategisk funktion i medlemsstaternas ekonomier och bör inte betraktas som vilken vara som helst.
En radikal tillämpning av direktivet medför risken för att gassektorn blir beroende av stora multinationella företagsgrupper, och därmed att villkoren för tillhandahållandet av offentliga tjänster försämras.
Återigen tvingas man konstatera att kommissionen är mer angelägen om att få den fria konkurrensens principer att följas än den bryr sig om arbetstagarnas öde.
I stället för att medverka till att påskynda liberaliseringen och avregleringen, borde inte kommissionen genomföra en studie av avregleringarnas konsekvenser för sysselsättningen, arbetsvillkoren och den fysiska planeringen, innan man lägger fram nya förslag?
Jag ber därför kommissionen att gå ifrån sin dogmatiska ståndpunkt och dra tillbaka sin anmälan till EG-domstolen.
