# ID: svediakorp-gov413970
# author: Purvis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 592
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är med stor sorg som vi måste peka ut en medlemsstat - en av de ursprungliga medlemsstaterna i denna union - för att den inte uppfyller sina allvarliga åtaganden, för att den är beredd att handla mot Europeiska unionens lagar, och för att den faktiskt tar lagen i sina egna händer.
Det är med verklig oro som vi också än en gång måste peka ut ministerrådet: trots att det mycket väl vet att medlemsstaterna inte uppfyller sina befintliga åtaganden, fortsätter ministerrådet rutinmässigt att utarbeta uttalanden med fina ord, där man förespråkar ännu fler steg mot en avreglering, ett fullbordande av den inre marknaden, en ökad gränsöverskridande handel och rättvis konkurrens.
Så sent som den här månaden, efter rådets möte (energi) den 14 och 15 maj, drog ordförandeskapet slutsatsen: " Det finns en bred samstämmighet ... " (inkluderar denna samstämmighet Frankrike?) " ... för att den öppning på marknaden som rör både gas och elektricitet aktivt skall fullföljas och påskyndas. "
Ordförandeskapet tillkännagav också, på energiministrarnas vägnar - inkluderade det Frankrikes energiminister? - att " en fullständigt integrerad inre marknad för gas och elektricitet kan inte uppnås utan en effektiv gränsöverskridande handel. "
Det tomma ekot av de fina, men alltmer innehållslösa orden från mötet i Lissabon om att göra Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomin i världen ringer tyvärr i våra öron.
Och ändå finns det inom så många viktiga områden helt enkelt ingen vilja på regeringsnivå i medlemsstaterna att genomföra de grundförutsättningar som man enats om inom unionens alla organ.
Hur kan Frankrike förvänta sig att de andra medlemsstaterna skall uppfylla deras del av avtalet och låta Frankrike ta över deras marknader och företag, när Frankrike gång på gång skjuter upp eller vägrar att betala sina skulder till klubben?
Hur kan Frankrike, eller någon annan medlemsstat som agerar på det här sättet, förvänta sig att kunna dra fördel av ett medlemskap när landet utan omsvep struntar i sina förpliktelser?
Det ironiska är att Frankrike inte bara missgynnar unionens andra medlemsstater; inte bara undergräver Europeiska unionens själva grunddrag, den inre marknaden och en rättvis och öppen konkurrens, utan Frankrike missgynnar också sina egna energibrukande industrier.
Landet missgynnar också sitt eget folk, särskilt de mindre rika, som nekas de pris- och tjänstefördelar som kunde komma av att man tillät konkurrens för och en avreglering av gasmarknaden.
Men ännu värre än detta är cyniskheten i rådets uttalande efter rådets möte (energi) i maj.
Rådet vågade inte ta upp detta dödläge som orsakats av en av de medlemmar som faktiskt satt vid bordet, utan engagerade sig utan omsvep, och detta inkluderar också Frankrikes energiminister antar jag, i en fortsatt, större och snabbare avreglering av energimarknaderna.
Kan vi tro på något som rådet säger?
Var finns rådet och hela Europeiska unionens trovärdighet?
Det är i alla händelser kommissionens allvarliga plikt att upprätthålla gemenskapens lagstiftning och inte på något sätt låta sig domderas av mäktiga och omedgörliga medlemsstater eller arroganta politiska krafter.
Om man inte kan lita på att medlemsstaterna uppfyller sina förpliktelser, så är tyvärr det enda alternativet att tillämpa gemenskapsrätten med full kraft och att kräva avsevärda straff.
Skulle kommissionären vilja vara vänlig och försäkra oss om att sådana åtgärder oförtrutet kommer att vidtas utan några tjänster eller förmåner?
