# ID: svediakorp-gov413962
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 583
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Å min grupps vägnar har jag insisterat på att vi skall föra den här debatten efter störtfloden av aviserade omstruktureringar i unionens länder.
I dag kommer den i rättan tid eftersom det just nu - efter det att de anställda i Danone-gruppen i Calais mobiliserade sig - pågår en stor europeisk demonstration i London organiserad av de anställda i Marks &amp; Spencer.
Efter Marks &amp; Spencers beslut att stänga 38 butiker och säga upp tusentals anställda ser allmänheten likadant på det företaget som på Danone, dvs. som en av de mest motbjudande symbolerna för den strategi som kallas " shareholder value ", aktieägarnas lag, och storföretagens brist på socialt ansvar.
För egen del är det åttonde gången sedan Michelinaffären i oktober 1999 som jag talar i parlamentet för att avkräva rådet och kommissionen på svar om det brådskande i att slå fast företagens sociala ansvar och etablera viktiga rättigheter för de anställda.
Fram till nu har de undfallande svaren gått ut på att senarelägga tidsfrister - den i högsta grad väntade revideringen av direktivet om information till och samråd med arbetstagare har varit vårt Loch Ness-monster: alla pratar om det men ingen har sett till det.
Nu kräver unionsmedborgarna konkreta och betydelsefulla åtgärder.
I den här affären tror jag att unionen, för de berörda arbetstagarna men även långt fler än så, riskerar en del av sin trovärdighet.
Från er sida, herr kommissionär, skulle jag således vilja ha tydliga svar på tre frågor.
Först och främst finns det ett förslag till revidering av direktivet om information till och samråd med arbetstagare sedan 1998.
Det är ett blygsamt förslag, vilket ni nämnde, och i mina ögon högst otillräckligt.
Ändå har rådet hittills vägrat att behandla det.
Om jag har förstått er rätt, herr kommissionär, kommer ni att verka för att rådet den 11 juni skall bryta den blockering som upprätthålls av Förenade kungariket, Irland, Danmark och t.o.m.
Tyskland, trots att förbundskanslern nyligen presenterade sig själv som en europeisk visionär.
Och har jag förstått saken rätt planerar ni att ta med ett system med sanktioner gentemot företag som bryter mot bestämmelserna.
Stämmer detta?
Andra frågan: direktivet om inrättande av europeiska företagsråd är från 1995.
Hittills har endast en minoritet av alla berörda företag följt det.
Dessutom är dessa råd, framför allt i det här skedet, en samlingspunkt utan medel och befogenheter.
Vid Europeiska rådets möte i Nice beslutades att detta direktiv skall revideras, jag citerar, " senast 2002 ", vilket förutsätter att processen måste sättas igång omgående.
Men jag tror inte att kommissionen har införlivat det problemet i sitt arbetsprogram för 2001.
Varför då, herr kommissionär, och vad räknar ni med att göra just nu?
Tänker ni förse detta framtida företagsråd med verkliga prerogativ, såsom rätten att häva en omstruktureringsplan och skapa utrymme för att behandla ett annat förslag än företagsledningens?
Till sist, för att avsluta, har Europaparlamentet uttalat sig för en systematisk kontroll av huruvida sociala åtaganden och förpliktelser i fråga om sysselsättning följs av alla de företag som får stöd från gemenskapen.
Parlamentet har också begärt att kommissionen endast skall godkänna förslag om sammanslagning av företag om de anställdas rättigheter respekteras.
Vilka är era avsikter i det sammanhanget?
