# ID: svediakorp-gov413960
# author: Désir (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 714
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Under de senaste månaderna har vi bevittnat alltfler brutala beslut om kollektiva uppsägningar eller nedläggning av fabriker - allra oftast utan att man har synat alternativa lösningar som skulle kunna rädda arbetstillfällen - och detta sker t.o.m. i företag som gör stora vinster, såsom Danone, eller till följd av sammanslagningar som kommissionen just har gett sitt tillstånd till, som i fallet med ABB Alstom Power.
I flera fall fick de anställda höra på radio att de blivit uppsagda, eftersom deras företrädare informerades först några minuter innan beslutet offentliggjordes, i fallet Marks &amp; Spencer 10 minuter före börsens öppnande.
Jag vill för övrigt hälsa företrädarna för de anställda vid Marks &amp; Spencer välkomna till åhörarläktaren.
Den här typen av händelser, liksom det tidigare fallet Renault-Vilvoorde, understryker återigen gemenskapsrättens otillräcklighet, när en gemenskapsrätt väl existerar, och att det är brådskande att äntligen anta en allmän ram som skall garantera arbetstagarnas rätt till information, samråd och kollektivförhandlingar i syfte att skydda deras rättigheter och möjliggöra andra lösningar än dem som hotar deras arbeten och framtid.
Arbetstagare som konfronteras med sådana beslut bör kunna räkna med unionen, dess lagstiftning och institutioner.
Europeiska unionen får inte förbli en struktur där de enda bindande reglerna avser den inre marknaden, konkurrens och budgetdisciplin, samtidigt som de sociala bestämmelserna förblir vaga, möjliga att kringgå och inte är försedda med sanktionsmekanismer i händelse av överträdelse.
Uppgiften att å min grupps vägnar ta upp de allmänna ramarna överlåter jag till Ghilardotti, jag skall koncentrera mig på två andra aspekter: revideringen av direktivet från 1994 om europeiska företagsråd och förfaranden vid sammanslagning / förvärv.
Definitionerna på information och samråd i direktivet om företagsråd är så vaga att de inte ger några garantier.
Att definiera samråd som " diskussioner och upprättande av en dialog " är alldeles för oklart.
Det krävs således en ny bestämmelse som garanterar att ett samråd verkligen äger rum i god tid, dvs. innan beslut fattas och medan beslutet utarbetas, att företagsrådet kan avge ett yttrande, föreslå andra lösningar och att förhandlingar inte bara kan inledas på grundval av ledningens plan, utan även på grundval av motförslag från arbetstagarnas företrädare.
Jag tror slutligen att man måste genomdriva en möjlighet att vända sig till en behörig offentlig myndighet på nationell nivå, vilket direktivet från 1998 om kollektiva uppsägningar redan föreskriver, och i förekommande fall på europeisk nivå, särskilt när det gäller företagsgrupper som är verksamma i flera av gemenskapens länder.
Respekteras inte förfarandet för föregående information och samråd eller besluten i fråga är uppenbart ogrundade och andra lösningar kan tänkas när det gäller sociala aspekter och sysselsättning, skulle den behöriga offentliga myndigheten kunna ogiltigförklara uppsägningsplanen, förklara den verkningslös.
Direktivet från 1994 måste således revideras - jag delar er analys, herr kommissionär - annars slutar det med att denna text, på sin tid en föregångare, släpar efter i förhållande till de nya texter som antagits av rådet när det gäller europeiska bolag, eller av parlamentet 1999 vid första behandlingen av direktivet om en allmän ram.
Ett verkligt samråd förutsätter givetvis att arbetstagarnas företrädare verkligen får tillgång till information som är användbar, att de får möjlighet att sammanträda, vända sig till experter och söka stöd från fackförbund.
För det andra och för att avsluta: frågan om sammanslagningar.
Sysselsättningsdimensionen måste faktiskt kunna beaktas på allvar och detta är möjligt utan att fördragen behöver revideras, helt enkelt genom att man utvecklar lagstiftningen, eftersom fördragen redan ger kommissionen i uppdrag att övervaka sysselsättningseffekterna av den här typen av beslut.
Följaktligen tror jag inte bara att det föreslagna frågeformuläret är nödvändigt, utan även att arbetstagarnas företrädare skall kunna vända sig till kommissionen i den händelse förslaget till sammanslagning förefaller hota sysselsättningen eller industriella anläggningar, och att det inte bara är kommissionären med ansvar för konkurrensfrågor utan även kommissionären med ansvar för sysselsättning och socialfrågor som i förekommande fall bör kunna ifrågasätta de angivna villkoren, om dessa inte utgör en tillräcklig garanti för en bevarad sysselsättning.
