# ID: svediakorp-gov413954
# author: Coelho (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill ansluta mig till Ana Palacios ord och de flesta talare, i de rättvis lovorden av föredragande Di Lellos arbete.
Vi betonar gärna, trots de politiska skillnaderna, den höga kvaliteten på hans arbete och den juridiska noggrannheten i hans förslag.
Med förmiddagens debatt tar vi några steg på den väg som fastställdes i Tammerfors, mot skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
I en union med fri rörlighet för alla medborgare och även för dem som agerar vid sidan om lagen, måste man undvika möjligheten att det finns länder som fungerar som stöd för brottslig verksamhet.
Vi välkomnar betänkandet som ger en mycket balanserad version om den rättsliga ramen angående slutgiltiga avgöranden i brottmål.
Låt mig understryka preciseringen av begreppet om slutgiltigt avgörande, register över pågående ärenden, principen om att ingen skall kunna dömas två gånger för samma brott, men att även i fortsättningen en fällande dom i en medlemsstat skall gälla som prejudikat, och vid ytterligare dom i en annan medlemsstat skall man fastställa ett straff för återfall i brott, och att verkställandet av ett frihetsberövande straff skall ske enligt den verkställande statens lagstiftning, medan det skall vara den ansökande staten som är behörig att fatta beslut om upphävande av straffpåföljd, nedläggande av åtal, benådning eller amnesti.
Kära kolleger!
Ömsesidigt erkännande kan bara vara effektivt om det sker utan stora administrativa hinder.
Det är alltså nödvändigt med ett visst ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna när det gäller de rättsliga förfarandena.
Vi vet också att erkännandet av slutgiltiga avgöranden i brottmål är en mycket ömtålig fråga som väcker känsliga frågor och som berör kärnan i de rättsliga värden som skyddas i de olika samhällena.
Det finns skillnader mellan våra medlemsstater trots det mycket betydelsefulla och påtagligt gemensamma kulturella och rättsliga arvet.
Vi måste rekommendera kommissionen att ta det försiktigt och bedriva en politik med små steg.
