# ID: svediakorp-gov413953
# author: Hager (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 228
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För att undvika upprepningar vill jag börja med att hänvisa till allt det som Posselt sade och som jag instämmer i.
Jag är medveten om hur viktigt målet med betänkandet är, men jag är inte beredd att stämma in i det allmänna jublet, eftersom jag också kan se en rad saker som inte stämmer överens.
Det gäller redan den något oklara användningen av begreppet erkännande, som ändå har slagit igenom i stora delar av Europa samt verkställandet av slutgiltiga avgöranden.
Konflikten beträffande vissa begreppsdefinitioner ser jag snarare som tillfällig än som systematisk.
Det är obegripligt att det vid flera domar, som kränker " ne bis in idem " principen eftersom sakförhållandena är de samma, är den dom som är mest förmånlig för den dömda som skall verkställas.
Den första dom som vunnit laga kraft förhindrar enligt uteslutningsprincipen att senare domar vinner laga kraft.
Jag kan inte heller acceptera det tyvärr så utbredda kravet på ett avstående från den ömsesidiga straffbarheten.
Ett straffrättsligt system som - förhoppningsvis - känner sig bunden av rättsstatsprincipen, det vill säga nullum crimen sine lege -principen kan inte godta konsekvenserna av icke straffbara gärningar i sitt rättskipningsområde.
I annat fall skulle principen krossas och ett bekvämt förfarande skulle prioriteras.
Då är det adjöss med rättsstaten!
