# ID: svediakorp-gov413952
# author: Paciotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är fullständigt överens med Palacio.
Di Lellos utmärkta betänkande behandlar allsidigt alla de relevanta frågorna i ett komplicerat problem som dock måste lösas snabbt om vi vill förverkliga Europeiska unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Problemet med ömsesidigt erkännande av slutgiltiga avgöranden i brottmål beror uppenbarligen på skillnaderna mellan de olika rättsliga systemen i Europeiska unionens olika medlemsstater.
Skillnader som åtminstone på kort sikt - och i detta är jag överens med Posselt - inte kan avskaffas.
Därför kan problemet bara lösas om man å ena sidan utgår från exakta och allmänt accepterade definitioner av begreppen slutgiltigt avgörande och straffrätt, som kan tillämpas av de olika rättsordningarna, dessa begrepp definieras på ett fullt tillfredsställande sätt både i meddelandet från kommissionen och i Di Lellos betänkande; och å den andra, om det skapas ett ömsesidigt förtroende i medlemsstaterna för att de respektive rättsordningarna är adekvata och processerna korrekta.
Detta förtroende kan bygga på den gemensamma respekten för de grundläggande rättigheterna, vilket dessutom även tryggas av den kontroll som utövas av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, men den kan ges ytterligare garantier i form av gemensamma minimiregler som kan tillämpas för vissa processrättsliga frågor när det gäller rätten till försvar och brottsoffrens rättigheter.
Vidare, för att övervinna oförenligheten i vissa principiella uppfattningar när det gäller straffbarheten för kontroversiella handlingar - dödshjälp eller abort har här anförts som exempel - räcker det helt enkelt med att utesluta vissa begränsade och ovanliga brott från det ömsesidiga erkännandet.
På detta sätt kan man övervinna det traditionella rekvisitet dubbel straffbarhet och därigenom undvika de omständligheter och svårigheter som är förknippade med ett domstolsgodkännande för varje avgörande i varje land, vilket, det kan jag personligen försäkra Posselt, är en omständlighet som verkligen hindrar en korrekt tillämpning av påföljderna, något jag fick uppleva i min tidigare verksamhet som domare.
Nåväl, efter att ha skisserat en korrekt lösning av grundproblemen behandlar Di Lellos betänkande tekniska och ömtåliga frågor som rör formerna för straffets verkställande, kostnaderna för verkställandet, hur man skall beräkna straffkumulation då flera domar meddelats, eftersom det inte alltid bara är att lägga ihop straffen när brotten är relaterade till varandra, och föreslår lämpliga lösningar som alla helt och hållet kan delas.
Följaktligen uppmanar jag Europaparlamentet att godkänna detta viktiga och väl motiverade betänkande utan reservationer.
(Applåder)
