# ID: svediakorp-gov413951
# author: Palacio Vallelersundi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 695
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att framhålla att jag tar till orda som företrädare för Europeiska folkpartiets grupp, för detta är ett speciellt betänkande, på grund av frågans art, på grund av dess betydelse och något som föredraganden poängterar: det är ett betänkande som har blivit föremål för få ändringsförslag i utskottet och inget alls i kammaren, något som är ovanligt, inte minst för betänkanden som kommer från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och det, herr talman, beror på föredraganden.
Betänkandet är ert, herr föredragande, men alla - och då även Europeiska folkpartiets grupp - känner igen sig i det, något som gör att jag vill koncentrera mig på två stora frågor.
Den första är att om Europeiska unionen i dag står inför en utmaning - om vi verkligen vill övergå från marknadens Europa till värdenas och medborgarnas Europa - så är den utmaningen att skapa ett område för rättvisa.
Och om detta är en stor utmaning, vad kan då vara viktigare än att föredraganden i den här frågan framhåller den starka tradition som Europa vilar på?
Denna starka tradition som gör att män och kvinnor av olika ursprung, från olika politiska ideologier och olika partier, framför sina individuella intressen prioriterar denna allmänna vision, denna europeiska vision, denna konstruktiva vision och enar sina krafter i strävan mot det målet.
Vi har nu en rad betänkanden framför oss och jag anser att kammaren kan berömma sig av att ha framställt ett betänkande som under månadernas och årens lopp kommer att tjäna som en referens i det arbete som väntar oss, kommissionen, rådet och parlamentet, samt i institutionerna.
Det är ett betänkande som i likhet med alla stora betänkanden förenar vision, realism och ambitioner.
Visionen: föredraganden har talat om det och jag vill endast upprepa det han sade, för det är kärnan i betänkandet: det är en klar satsning på ett ömsesidigt erkännande.
Ett ömsesidigt erkännande som dessutom grundar sig på den princip som Europeiska unionen bygger på, nämligen det ömsesidiga förtroendet mellan staterna; ett ömsesidigt förtroende som samtidigt grundar sig på att staterna erkänner varandras nivå på skyddet av de mänskliga rättigheterna och använder sig av samma källor i processfrågor.
Det finns uppenbara skillnader.
Och det finns skillnader som måste bevaras; och det är där erfarenheten, realismen och kunskaperna på området kommer in, något som föredraganden har visat.
Jag kan nämna många exempel.
Personligen har jag lärt mig mycket av hans tankar kring effekterna av den dubbla anklagelsen, som enligt honom helt riktigt leder till en dubbel straffbarhet, och jag hoppas att den frågan kommer att övervägas i de arbeten som följer.
Rent konkret har föredraganden nämnt ne bis in idem-principen och den lösning den kan ge på detta viktiga problem.
Jag vill dessutom hänvisa till punkt 22 där behovet av gemensamma minimiregler för vissa processrättsliga frågor tas upp.
Som han sade kan vi inte räkna med att de i morgon skall erkännas automatiskt utan varken kontroller eller filter, men vi måste erkänna vissa gemensamma minimiregler som gör att dessa godtas i ett starkt förenklat förfarande.
Det innebär att föredraganden säger nej till en harmonisering, till ett ömsesidigt förtroende, till ett ömsesidigt erkännande, men på vissa punkter är en harmonisering eller att man får en enhetlighet nödvändigt.
Även påpekandet från Posselt kan nämnas, att vissa ageranden i Europa måste lämnas utanför det ömsesidiga erkännandet, för vissa frågor har en kulturell bakgrund som skiljer sig starkt åt, till exempel dödshjälp.
Jag anser att det är ett viktigt betänkande vi har framför oss.
Jag är övertygad om att det kommer att vinna ett överväldigande stöd i kammaren, och jag hoppas att de två eller tre institutionerna skall ta fasta på detta betänkande som utan tvekan kommer att bli en milstolpe på detta område som vi vill göra framsteg på.
(Applåder)
