# ID: svediakorp-gov413950
# author: Posselt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 553
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, ställföreträdande för föredraganden av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden.
(DE) Herr talman!
Jag vill börja med att säga att beslutet gläder mig, trots att även jag i det här fallet drabbades av konsekvenserna.
Jag företräder i dag kollegan Wuermeling som har utarbetat yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, i vilket han säger att det är viktigt att eftersträva framgång i erkännandet av slutgiltiga avgöranden i brottmål.
Han varnar samtidigt för en förhastad och överilad centralism och påpekar att kommissionen noggrant måste definiera hur det skall tolkas.
Kommissionen bör i synnerhet noggrant undersöka vilka nackdelar som har uppstått hittills genom att systemet inte har vidareutvecklats på det sätt som kommissionens meddelande kräver.
Vi måste vara medvetna om att detta är en mycket känslig fråga.
För det finns ju i Europa på intet sätt en enhetlig straffrätt.
Personligen anser jag att vi aldrig kommer att få en sådan enhetlig straffrätt.
Det behöver inte vara något problem, för till och med Förenta staterna, som ju är betydligt mer centralistiskt än vi föreställer oss i Europeiska unionen i slutändan, har en högst varierad straffrätt.
Där finns stater med dödsstraff och andra som inte har det.
I det avseendet är EU mycket mer enhetligt.
Hos oss finns det inget utrymme för dödsstraff.
Även England och Skottland har helt olika straffrätt och rättstraditioner.
Det innebär att vi inte bara måste var försiktiga när vi skapar en enhetlighet och harmonisering med respekt för mångfalden, utan vi måste också gå mycket försiktigt tillväga i vårt erkännande av slutgiltiga avgöranden i brottsmål.
Vi talar mycket om en europeisk värdegemenskap, men det hela kompliceras av att denna europeiska värdegemenskap utvecklas åt olika håll.
Ett konkret aktuellt exempel är lagstiftningen om dödshjälp i Nederländerna, med vilken Nederländerna har tagit farväl av den hittills rådande europeiska rättskulturen, precis som Storbritannien i fråga om kloningen.
Det pågår alltså en utveckling åt olika håll i många frågor som är straffrättsligt relevanta.
Därför kommer ett ömsesidigt erkännande alltid att bli svårare.
Det är en fråga som också har att göra med de olika värdesystemen och de olika rättskulturerna.
Vi välkomnar således framsteg på området, men är mycket skeptiska och ser ett problem med denna utveckling åt olika håll.
Därför uppmanar vi kommissionen att gå försiktigt tillväga, göra exakta definitioner och än en gång påpeka varför det är nödvändigt att skapa en enhetlighet, det vill säga vilka nackdelar som finns med det nuvarande systemet.
Naturligtvis är vi medvetna om att det redan i dag finns avsevärda problem.
Men de fall som jag nämner - och jag skulle också kunna nämna drogpolitiken som ett exempel - visar att de europeiska rättssystemen på straffrättens område inte närmar sig varandra utan snarare glider isär vad gäller vissa känsliga frågor som debatteras häftigt bland allmänheten.
Det visar hur viktigt det är att vi fortsätter vårt arbete på området frihet, säkerhet och rättvisa.
Vi bör dock koncentrera oss på de frågor som verkligen är av europeisk betydelse och de frågor där det råder en samstämmighet mellan medlemsstaterna i fråga om de straffrättsliga bestämmelserna.
