# ID: svediakorp-gov413931
# author: Sylla (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina kära kolleger!
Det har påpekats att det enligt Unicef finns 250 miljoner barn under 14 år som än i dag arbetar i världen.
I Afrika arbetar tusentals av dem under tvång på kaffe- och kakaoplantager, med produkter som ofta är avsedda för export.
Detta gör oss på sätt och vis indirekt medskyldiga till det som händer.
Ett stort antal av dessa länder, det bör man veta, har undertecknat konventionen om barns rättigheter eller konventionen om förbud mot barnarbete.
Jag tror inte att parlamentet bara kan fortsätta att registrera de många rättsliga instrument som syftar till att få barns rättigheter att respekteras på det internationella planet, eller att sätta ett slags stämpel för gott uppförande på grundval av de olika konventioner som dessa länder har anslutit sig till, om det inte finns någon tvingande kraft någonstans.
Det är vår sak att reagera snabbt, vilket man har pekat på, genom att sanktionera, avstänga och t.o.m. utesluta varje land som inte rättar sig efter dessa konventioner.
Men jag skulle vilja skilja debatterna åt.
Jag tror att debatterna pågår på tre olika nivåer.
Det finns en första nivå som handlar om misären och arbetslösheten, och det säger sig självt att IMF och Världsbanken inte kan fortsätta att tynga Afrika med strukturanpassningsåtgärder.
I dag vet man dessutom mycket väl att skulden har samma innebörd som ett Damoklessvärd, och framför allt IMF måste föra en tydlig politik i frågan.
Men det finns en annan debatt som jag i egenskap av parlamentariker tror går ut på att ställa sig frågan om det i dag är tänkbart att upprätthålla alla dessa konventioner, denna stora mängd konventioner, och samtidigt godta att det finns länder som inte rättar sig efter dem.
Så vad gör vi?
Jag tror faktiskt att det är mycket viktigt att vi funderar över saker med mycket större sprängkraft.
Jag anser bl.a. att man skulle kunna införa en europeisk social märkning, som skulle innebära en skyldighet att märka produkter från Afrika, Asien med exakt ursprung, vilket gör att man skulle kunna urskilja de produkter som kommer från länder som utnyttjar barn eller bryter mot arbetsrättsliga bestämmelser.
Slutligen, vilket min kollega sade, pågår det just nu ett toppmöte mellan Europaparlamentet och de minst utvecklade länderna, där även europeiska ledare deltar.
Jag tror att det är mycket viktigt att vi kräver ett uttalande av dem och att de vidtar oerhört brådskande åtgärder när det gäller denna form av modernt slaveri som drabbar barn, åtminstone de barn som är i samma ålder som våra barn, i de europeiska länderna.
