# ID: svediakorp-gov413921
# author: Sichrovsky (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 276
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Pressfriheten är utan tvekan grunden för varje fungerande demokrati.
Jag anser - även i min roll som journalist - att detta sammanfattas på ett bra sätt i resolutionsförslaget.
Om vi ställer informationsfriheten mot detta måste vi däremot gå ett steg längre än att bara garantera att alla journalister opåverkade skall kunna utöva sitt yrke.
Befolkningens informationsfrihet begränsas till viss del ändå i länder där pressfriheten garanteras.
Det sker till exempel genom att medieägarna har ekonomiska affärer ihop, men även genom att det så kallade journalistiska ansvaret har försämrats.
Det är till exempel oroväckande, även om det inte faller direkt under begränsningen av pressfriheten, att vissa tidskrifter har gått över till att definiera de olika avdelningar, alltså även de politiska, som profitcenter och därmed gör den politiska redaktionen ansvarig för annonsintäkterna.
Det påverkar också pressfriheten om en dagstidning, som i Österrike till exempel, ändrar politisk inriktning i sin rapportering, när den räddas från konkurs av en bank som är nära knuten till ett visst politiskt parti.
Det finns ytterligare ett problem, nämligen tendensen att allt mer skilja informationen och kommentarerna åt.
Resultatet blir ett slags läsarbrevjournalistik, där vi i tidningar som påstår sig vara oberoende nästan bara möts av journalisternas uppfattning som påverkas av ägarna och deras intressen.
För att ändå garantera rätten till information krävs förutom pressfriheten också informationsfrihet för befolkningen.
Vi som Europaparlament är skyldiga att se till att pressfriheten i alla länder respekteras.
Kanske bör vi i framtiden i ännu större utsträckning respektera befolkningens rätt till åsiktsmångfald och åsiktsfrihet.
