# ID: svediakorp-gov413919
# author: Volcic (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En regering som fängslar sina egna journalister är knappast så demokratisk att den kan garantera en rättvis rättegång i enlighet med internationella normer, och jag skulle därför ha större förtroende för en övervakning.
Det är naturligtvis nödvändigt att insistera på principen om pressfrihet, men jag minns omdömena då den första pressfrihetslagen publicerades i Sovjetunionen.
Då frågade sig journalisterna: vem kommer att betala oss för att ge ut tidningar?
Frågan är ännu i dag inte löst.
Jag pekar på detta problem, då vårt resolutionsförslag konstaterar den ryska pressens påtvingade förfall och även beklagar attackerna på avvikande och mot friheten.
Jag skulle vilja tillägga att frågan om pressen utgör en del av maktkampen.
I Ryssland förde pressen, understödd av miljardärerna, Jeltsin till presidentposten, men den dåvarande politiken faller inte den nuvarande ledningen i smaken och samma miljardärer återfinns nu på de anklagades bänk eller utomlands.
Pressfriheten utgör naturligtvis en del av detta skeende, som dock i första hand är ett led i maktkampen.
Jag vill även tillägga att medievetenskapen alltmer pekar på att det som kallas redaktionell rutin är ett element som stör den fria pressen.
De enskilda journalisterna accepterar det arbete de kan finna och de anpassar sig till det klimat och de idéer som råder på redaktionen, även då dessa står i strid med deras personliga uppfattning.
Att förvandla konformister till helgon är hur som helst ingenting som man kan åstadkomma med resolutioner.
Här vill jag naturligtvis påminna om punkt 10 i resolutionsförslaget som handlar om intressekonflikt.
Som vi vet är det ett problem som man har talat mycket om dessa dagar med anledning av det italienska valet.
Man yrkar på att regeringarna skall hålla noggrann uppsikt över intressekonflikter och tvivelaktiga förbindelser mellan redaktionerna och ägaren.
Och vad skall man göra när premiärministern och ägaren är en och samma person, herr talman?
