# ID: svediakorp-gov413898
# author: Posselt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Bosnien-Hercegovina kommer antingen att vara en stat med tre folk eller upphöra att existera.
Landet kommer endast att kunna hålla sig upprätt om de tre folken åtminstone tills vidare är beredda att leva i denna stat.
Det låter enkelt, men det är ett faktum som vi ofta förtränger.
Därför tror jag att det inte bara är dags att gå emot hardliner av olika nationaliteter utan även att vi självkritiskt frågar oss vad vi har gjort för fel.
Jag tror att Doris Pack har pekat ut den rätta vägen.
Daytonavtalet var ett steg på vägen mot ett icke-krig.
Vi måste nu så sakteliga närma oss freden.
Ett steg på vägen mot fred innebär slutligen att en federation med tre måste bildas där samtliga tre folk känner sig likaberättigade.
Jag vill på intet sätt rättfärdiga de kroatiska extremisterna i Mostar, men de finner naturligtvis anhängare eftersom de inte inser att de som folkgrupp inte har samma rättigheter som republiken Srpska.
Här har vi ett enormt problem som vi måste kämpa med, eftersom det inte är en balanserad, en symmetrisk utan en asymmetrisk federation.
Den andra frågan vi tydligt måste se gäller - det har Doris Pack redan varit inne på - flyktingarnas återvändande.
Här får inte olika måttstockar tillämpas, lika lite som för samarbetet med domstolen i Haag.
Det råder dock en stor ensidighet vad gäller dem som överlämnas dit.
Folken i regionen kommer i längden endast att vara beredda att samarbeta med domstolen om de har en känsla av att brottslingar från alla tre nationerna överlämnas och även döms i samma utsträckning.
Det innebär att vi inte alltid bara får kritisera andra, utan vi måste också med självkritik säga att vi av olika anledningar ofta tillämpar olika måttstockar.
Jag tackar Swoboda för att han tydligt påpekade något som också bör sägas här, nämligen att president Kostunica tyvärr tycks uppmuntra vissa krafter i republiken Srpska till en nationalistisk politik.
Jag anser också att vi tydligt skall tala om för Belgrad att vårt stöd till dem är beroende av att ingen sådan uppmuntran av nationalistiska krafter sker i republiken Srpska.
Inte bara vårt stöd till Bosnien-Hercegovina får därför beläggas med villkor utan även stödet till Serbien eller närmare bestämt Jugoslavien, så som vi tydligt och klart har gjort i Kroatiens fall.
I Jugoslaviens fall finns det en risk att vi i vår eufori över Milosevics fall, något som vi givetvis välkomnade, förlorar lite av vår måttstock.
Det rubbar tyvärr också balansen i området!
(Applåder)
