# ID: svediakorp-gov413896
# author: Pack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 737
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Vi talar i dag om en incident i samband med en moské.
Denna moské förstördes i kriget.
Moskén låg i Banja Luka, där inget krig pågick.
Den jämnades till marken år 1993.
Grunden till moskén undanröjdes och en parkeringsplats byggdes där i stället.
Denna moské förstördes på samma sätt som många andra kyrkor och moskéer.
De förstördes på uppmaning av Karadjic och hans hantlangare.
Det var inte bara dessa heliga byggnader som förstördes utan hundratusentals muslimer och kroater tvingades på flykt, när inget krig pågick i området, det vill säga mellan 1991 och 1995.
Nu finns, som Johannes Swoboda just påpekade, Daytonavtalet sedan slutet av 1995.
Vi var inte glada åt det.
Det satte visserligen stopp för kriget, men det har ännu inte gett upphov till fred.
Nu har det gått sex år och vi tvingas konstatera att han inte har uppfyllt det som han för övrigt inte heller har lovat.
Han har nämligen delat in landet i två etniska delar, en rent serbisk del och en annan med kroatisk-bosnisk prägel.
Det var en konstellation som inte fungerade något vidare.
Det innebär att vi har skapat en konstgjord produkt.
Förväntar vi oss nu att politikerna där nere, som inte har någon erfarenhet, skall finna sig i detta?
Det blir mycket svårt.
Men vi hjälper dem inte heller i alla avseenden.
Det är för få människor som har återvänt.
Hundratusentals har drivits på flykt.
Det är fortfarande 500 000 som inte har återvänt och som befinner sig på flykt inom Bosnien.
Jag anser att vi bör uppmana alla att göra något.
Republiken Srpska är sista anhalten i Bosnien-Hercegovina för de återvändande flyktingarna.
Nr grundstenen till denna urgamla moské lades för tio dagar sedan i Banja Luka och grundstenen lades till en annan moské åtta dagar dessförinnan i Trebinje var det tydligen så att hardliner till SDS, de serbiska nationalisterna, fick nya anhängare som störde festligheterna, tände eld på bussar och utsatte deltagarnas liv för fara.
Presidenten i republiken Srpska och hans regering med premiärministern måste verkligen bemöda sig om att straffa denna incident och skapa ett klimat för en fredlig samexistens, så som brukligt var i regionen fram till 1991.
Jag anser att vi inte bör dra oss för att lägga värde på att koppla villkor till vårt ekonomiska stöd.
Vi sade alltid till den nuvarande premiärministerns föregångare Dodik att vi skulle stödja honom ekonomiskt om han hjälpte till med återvändandet.
Vi stödde honom i hans regeringsarbete, men han lät inga flyktingar komma tillbaka.
Nu är det en ny regering.
Vi måste helt enkelt vara försiktiga.
Det är våra skattebetalares pengar.
Vi måste se till att de används för den internationella gemenskapens och Europeiska unionens mål.
De flyktingar som vill återvända måste också kunna göra det.
Samma sak gäller givetvis grannregionen Kroatien.
Där finns en lag som innebär att egendom inte längre kan lämnas tillbaka till de serber som flydde därifrån.
Många serber vill i och för sig inte återvända.
Man bör dock åtminstone lämna tillbaka deras egendom och ge dem möjligheten att återvända till eller från Kroatien.
Vi har också tagit upp annat i vår resolution.
Det finns i den kroatisk-muslimska federationen även kroatiska hardliner, som stör samexistensen och genom sina utbrytartendenser försöker få Bosnien-Hercegovina att bryta sig ur federationen.
Det kommer de aldrig att lyckas med.
De moderata krafterna är starkare.
Vi måste stödja dessa krafter.
Vi bör dock, när vi som internationell gemenskap har en viss makt där, inte godtyckligt utnyttja den till att godtyckligt ändra en vallag till nackdel för en folkgrupp.
Det skulle nämligen leda till att sådana hardliner fick chansen att föröka sig och finna nya anhängare.
Jag vet att ni ångrar att ni gjorde det.
Det är lika bra att säga det högt, så att det inte upprepas.
Jag hoppas att vi skall göra allt vi kan inom ramen för vårt stödprogram Cards så att flyktingarna kan återvända till hela regionen.
Det är det bästa vi kan göra för en fredlig samexistens i Bosnien-Hercegovina!
(Applåder)
