# ID: svediakorp-gov413895
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Väst, eller Europeiska unionen närmare bestämt, har engagerat sig i Bosnien-Hercegovina, för att de ville göra det möjligt för olika samhällsgrupper, religioner och etniska grupper att samexistera.
Vi kunde inte finna oss i att det i dagens och morgondagens Europa skulle uppstå kamp och krigskonflikter av etniska och religiösa skäl.
Dayton-avtalet blev konsekvensen och har - precis som man trodde - lett till grundandet av en ny stat - det var och är förmodligen på den här tidpunkten den enda möjligheten att skapa fred i Bosnien-Hercegovina.
Många av oss här i parlamentet är inte nöjda med Daytonavtalet, men det var som sagt ett sätt att få slut på kriget.
Det vi däremot inte kan acceptera är att vi nu tar ett kliv tillbaka från Dayton.
Det finns krafter som vill det och som åter vill införa nya eller gamla etniska gränser i Bosnien-Hercegovina.
Först fanns de extrema kroatiska styrkorna som inte längre fick stöd från Zagreb och som tillsammans själva ville skapa en ny kroatisk delstat åtminstone i Bosnien.
Där finns även de extrema serbiska styrkorna som ibland liksom tidigare stöds av Belgrad och kanske även av president Kostunica och tror att stunden nu är kommen för att utöva en viss revansch och förhindra att vissa faktorer i den multietniska tillvaron uppstår igen, som till exempel moskéerna, eftersom incidenterna uppstod i samband med att grundstenen skulle läggas.
Orsakerna till denna utveckling är säkert att flyktingarnas återvändande och därmed också blandningen av de olika etniska grupperna inte har skett i den utsträckning som den internationella gemenskapen, och just vi här i parlamentet, har krävt.
Förhindrandet av flyktingarnas återvändande på de olika nivåerna har nu säkert också gjort att förhoppningar har väckts om att den ensidiga etniska orienteringen och inriktningen i de enskilda delstaterna, i synnerhet i republiken Srpska, skall bevaras.
Vi kan dock inte rygga i det här läget.
Vi måste uppmana alla ansvariga i området och särskilt i Bosnien-Hercegovina att åtminstone Daytonavtalet, som ju utgör ett minimum av det som vi under den här perioden kan eller måste uppnå, liksom multietniciteten återinförs i den utsträckning eller på det sätt som tidigare var fallet.
Det förutsätter att även Kroatien vidtar de åtgärder som gäller ägandebestämmelserna, men även de lokala förutsättningarna, så att flyktingarna återvänder.
Framför allt är det också nödvändigt att i synnerhet republiken Srpska gör sitt.
Det finns en överenskommelse mellan den kroatiske utrikesministern och den tidigare premiärministern eller presidenten i republiken Srpska.
Det finns inte längre någon president, men på hans tid uppfylldes varken fördraget eller denna överenskommelse.
Vi i parlamentet måste uppmana alla sidor, alla grupper i Bosnien att äntligen göra det som de har lovat att göra eller det den internationella gemenskapen har ålagt dem att göra, för det var vi som hjälpte dem att få slut på det fruktansvärda kriget och allt dödande.
(Applåder)
