# ID: svediakorp-gov413885
# author: Isler Béguin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 230
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Det uppblossande våld som har drabbat regionen Kabylien var tyvärr möjligt att förutse, för att inte säga oundvikligt.
Frågan var inte att ta reda på om en sådan social explosion var möjlig, utan att förutse när den skulle inträffa.
Kabylien är i själva verket ett koncentrat av allt det onda som drabbat Algeriet, det onda som föddes under kolonialtiden, dvs. en aldrig fullt förverkligad nationell sammanhållning som vilar på institutioner som aldrig har haft en trovärdig grund, demokratins, rättsväsendets och rättsstatens institutioner.
Längst fram på den algeriska samhällsscenen finner man de unga massorna, nationens levande kraft, som är koncentrerade till några stadscentra och som konfronteras med samma massarbetslöshet.
Vilken annan möjlighet har de än att göra uppror, än att bestrida sitt öde?
Skall de ovanpå allt tiga?
Och har den algeriska regeringen någon annan möjlighet än att börja driva en politik för att upprätta en verklig rättsstat, något som i dag i första hand bör förverkligas med hjälp av undersökningskommissioner?
Skall regeringen också blunda?
Bör den inte erbjuda algerierna en verklig framtid och äntligen genomföra ekonomiska reformer, som är så livsviktiga?
I brist på sådana reformer kommer denna sociala eld att fortsätta att ligga och pyra under den algeriska solen.
