# ID: svediakorp-gov413865
# author: Gahrton (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Dags för sanktioner mot Israel, Anna Lindh!
I dagens nummer av den franska tidningen Libération (den 16 maj 2001) konstaterar en av Israels mest kända fredsvänner, författaren David Grossman, att om man inte tror på mirakel och inte gillar katastrofer finns det bara ett sätt att ändra situationen i Mellanöstern, nämligen genom " internationella påtryckningar ".
Han slår också fast att det är Israel, ockupanten, som är huvudskyldig och därför i störst behov av yttre tryck.
Eftersom USA aldrig gör något som Israel inte gillar finns här en viktig internationell roll som söker innehavare.
EU har länge varit den största ekonomiska och administrativa bidragsgivaren och uppbackaren till den palestinska myndigheten.
EU-politiker har klagat över att EU inte spelar en motsvarande politisk roll.
Varför då inte ta den kastade handsken och gå in med det som USA inte vill, det som både palestinier och israeliska fredsvänner tigger om, dvs. konkreta påtryckningar på Israel?
Formella folkrättsliga grunder till ekonomiska sanktioner mot Israel finns genom de brott mot Israels associationsavtal med EU som kommissionen har påvisat genom att varor från olagliga israeliska bosättningar på ockuperad mark säljs till EU med " Israel " som ursprungsland.
Om det nu verkligen är sant att EU: s nya interventionsstyrka inte alls är till för att skydda EU: s stormaktsintressen utan faktiskt, som Anna Lindh brukar påstå, bara osjälviskt skall " fixa fred " i världen, varför då inte föreslå att den sätts in i Mellanöstern längs den enda lagliga skiljelinjen mellan Israel och Palestina, nämligen 1967 års gräns?
Tyvärr hördes ingenting av detta när Anna Lindh i dag presenterade EU: s Mellanösternpolitik inför Europaparlamentet.
Det var en mängd ord, men absolut ingenting konkret, ingenting som på något sätt kan sätta stopp för blodbadet och den illegala israeliska ockupationen av Palestina.
Detta är så mycket mer tragiskt som Sveriges egen röst beträffande Palestina helt har tystnat.
Förre utrikesminister Sten Anderssons arbete fullföljs inte av Anna Lindh utan av hennes danske kollega, Mogens Lycketoft, som numera talar klartext om Israels brott mot mänskliga rättigheter och folkrätt.
Anna Lindh tycks dock ha kapitulerat för de krafter som inte vågar stå upp emot Israel och USA, både i sin egenskap av EU: s ordförande och svensk utrikesminister.
Det är beklämmande.
