# ID: svediakorp-gov413860
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Den rättsliga samordningsenheten Eurojust, såsom den i dag presenteras efter ett initiativ från ett antal medlemsstater, har som syfte att svara för goda förbindelser mellan brottmålsansvariga myndigheter i nationerna när det gäller ärenden som inbegriper gränsöverskridande brottslighet.
Den här typen av samordning utesluter alla former av auktoritärt agerande gentemot medlemsstaterna och varje vilja till att integrera de nationella rättssystemen.
Målet med denna samordning är att få de olika aktörerna på det rättsliga området att arbeta bättre tillsammans, och sammanhanget är klart mellanstatligt.
Vi godkänner detta sätt att gå tillväga, eftersom det är det mest realistiska: man drömmer inte om en allmän sammanslagning av de nationella rättssystemen - en omöjlig dröm som bara försenar konkreta lösningar - utan anstränger sig tvärtom för att arbeta med stöd av befintliga rättsliga nätverk, genom att avlägsna tekniska hinder som kan hindra det fria flödet i deras förbindelser.
För en gångs skull tycks ett betänkande från parlamentet ansluta sig till denna realism: man förkastar inte initiativet direkt, vilket det har funnits en tendens till på senaste tiden, under förevändning att det kommer från staterna och inte från kommissionen; man framkastar inte de sedvanliga uppmaningarna om att inrätta en överstatlig europeisk åklagarmyndighet, en gemensam " corpus juris " eller t.o.m. federala brottmålsdomstolar; för en gångs skull verkar det således som om man godtar den mellanstatliga metoden som mer livskraftig, och det kan vi bara glädjas åt.
Denna påfallande måttfullhet döljer dock flera fällor.
För det första tenderar Europaparlamentets ändringsförslag till att stärka centraliseringen kring Eurojust-enheten, särskilt med begäran om att avskaffa de nationella kontaktpersonerna.
Därigenom förnekar man i all tysthet idén om ett " nätverk ", som systemet skulle grundas på.
Men ändringsförslagen innebär framför allt att man fullständigt kullkastar den mellanstatliga andan, eftersom man vill göra en begäran från Eurojust om utredning eller åtal till ett bindande beslut för medlemsstaterna, och eftersom man vill avskaffa allt handlingsutrymme för staterna när det gäller tillämpningen av rättsakter på deras territorium.
Denna förstulna omvandling av den ursprungliga testen är i våra ögon helt omöjlig att godta.
