# ID: svediakorp-gov413739
# author: Schuster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,955
# sentences: 119
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Det var bara en liten stund sedan jag hedrade Louise Weiss minne.
Hon var en enastående person, initiativtagare till den idé som handlar om det europeiska enandet, journalist och politiker som höll öppningstalet vid Europaparlamentets första session 1979 - tio år före järnridåns fall.
Louise Weiss hade knutit starka vänskapsband med en av de mest uppmärksammade personligheterna i vår historia, en slovakisk politiker med högt anseende över hela Europa - Milan Rastislav tefánik - politiker, diplomat, forskare och astronom, som gjorde Frankrike till sitt andra hem.
Louise Weiss sade i sitt tal i Europaparlamentet, att det var den lyckligaste dagen i hennes liv.
I dag har jag fått den exceptionella och stora äran att hålla ett tal till er vid Europaparlamentets plenarsammanträde, där Europeiska unionens medlemsstaters viktigaste politiska partier finns företrädda, och jag vill tacka er för denna möjlighet.
Detta är första gången någon har talat slovakiska vid ert plenarsammanträde.
Jag är fullständigt övertygad om att - i en inte alltför avlägsen framtid - slovakiska kommer att bli ett av Europeiska unionens officiella språk.
På samma sätt som mitt hemland, geografiskt sett, är en odelbar del av den europeiska kontinenten, är dess historia, kultur och traditioner en oskiljaktig del av Europas historia.
Att stänga inne mitt hemland bakom järnridån, var inget annat än en konstlad åtgärd av dem som hade makten i historiens politiska spel.
Det är därför naturligt att vi bör länka samman Slovakiens framtid med Europa.
Ett Europa som är enat och välmående, fridfullt och attraktivt.
Vårt gemensamma Europa.
Ni utför ert arbete för Europa under en verkligt viktig tid.
Er mandatperiod sammanfaller med fattandet av historiska beslut om utvidgningen som - och detta är min fasta övertygelse - är att betrakta som det viktigaste bidraget till stabilitet och välstånd för vår världsdel under dess moderna historia.
Vi är skyldiga er vår respekt och tacksamhet för att ni främjar denna process.
Slovakiens medborgare kommer alltid att minnas detta.
Slovakiens anslutning till Europeiska unionen är en de viktigaste frågorna när det rör våra utrikespolitiska prioriteringar.
Jag ser emellertid också på anslutningen ur ett bredare perspektiv, som handlar om utvecklingen av vårt samhälle och av Europa.
Slovakiens närmande till Europeiska unionen innebär att landet återvänder till den kultur och civilisation där det hör hemma, både genom sin historia och sitt värdesystem.
Det var inom denna allmänna ram som Slovakien från första början, när man riktade in sig på ett fullvärdigt medlemskap i Europeiska unionen och Nato, fastställde sina utrikespolitiska prioriteringar.
År 2000 vann Slovakien medlemskap i OECD, och är ett av de kandidatländer som har störst hopp om att bli medlem i Nato när alliansen beslutar sig för att utvidga.
Det gläder oss att omkring 70 procent av vår befolkning på mer än fem miljoner personer stöder en anslutning till Europeiska unionen.
Vad som är ännu viktigare är att detta procenttal omfattar anhängare till de starkaste oppositionspartierna, eftersom även dessa politiska partier - som för närvarande är i opposition - skapade sina politiska program på Slovakiens integrationsambitioner.
Den rätta kursen för Slovakiens säkerhetspolitik, vars yttersta mål är ett medlemskap i Atlantpaktsorganisationen genom ett aktivt deltagande i den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, bekräftades av det säkerhetsstrategiska dokument som antogs av vår lagstiftande församling.
Det faktum att detta dokument antogs med absolut majoritet i parlamentet, visar att både den styrande koalitionen och oppositionen följer samma strategiska principer när det handlar om Slovakiens framtida orientering.
Som president i ett ungt, demokratiskt land får jag emellertid inte falla offer för känslan av självbelåtenhet i och med detta sällsynta politiska samförstånd.
Allt sedan jag tillträdde presidentposten har jag försökt att föra ut budskapet - inte bara till de politiska ledarna, utan också till alla som inte är likgiltiga när det rör Slovakiens framtid - att landets inriktning inte får styras av tillfällig eufori eller de växlande politiska prioriteringarna hos dem som innehar makten.
Detta är skälet till varför jag och en grupp sakkunniga är i färd med att utarbeta en medel- och långfristig vision, som bör antas som en konstitutionell stadga av Slovakiens nationalförsamling med bredast möjliga politiska stöd.
Detta dokument - låt mig kalla det en statsdoktrin - bör på ett mycket tydligt sätt och på högsta lagstiftande nivå ange Slovakiens framtida orientering gentemot de europeiska och transatlantiska strukturerna.
Detta skulle på ett övertygande sätt skingra det tvivel som jag ofta möter under besök utomlands när jag diskuterar saken med vänner till och observatörer av Slovakien, som frågar: " Vilka förändringar kan man egentligen förvänta sig i Slovakiens utrikespolitiska orientering efter nästa val? "
Som jag nämnde, är vi nöjda med det folkliga stöd som de slovakiska integrationssträvandena får.
Vi kan emellertid inte ignorera den oro eller misstro som finns bland medborgarna i EU: s medlemsstater, vilka fruktar att utvidgningen av unionen kan få oönskade konsekvenser.
Jag kan förstå deras oro - den är naturlig och mänsklig.
Samtidigt får jag intrycket att denna oro ofta frammanas på ett onaturligt sätt.
Vi har ingen önskan att förvirra det som åstadkommits i samband med integrationsprocessen under de senaste årtiondena.
Vi måste koncentrera oss gemensamt på två områden.
Vi - i ansökarländerna - måste noggrant förbereda oss för medlemskapet och, tillsammans med EU: s medlemsstater, skall vi skingra de tvivel som finns när det rör utvidgningen.
Vi måste också samarbeta för att stärka den europeiska solidariteten och känslan av samhörighet.
Europa är inte bara en karta.
Jag är övertygad om att grunden för världsdelens renässans är ett ständigt, ärligt samtal med medborgarna i det Europa som håller på att enas.
Varje enskilt nytt lands inträde kommer att berika det gemensamma huset genom dess andliga, kulturella och historiska arv.
Vi vill bidra till utvidgningen av den inre marknaden, men på samma gång vill vi vara ett bidrag till ekonomin och sålunda bidra till större stabilitet och säkerhet i hela Europa.
Ni känner till att Slovakien inte erbjöds att inleda förhandlingarna om tillträde 1997 i Luxemburg, p.g.a. dess misslyckande att uppfylla Köpenhamskriterierna.
Detta var ingen bra situation för Slovakien.
Europaparlamentet var först med att reagera på den nya situationen i Slovakien, genom sin resolution från oktober 1998, i vilken man uppmärksammade förändringarna i samband med regeringens sätt att styra landet, och dess nya orientering efter valen.
Jag vill ta tillfället i akt och betyga hur högt jag värderar förbindelserna mellan Europaparlamentet och Slovakien som, särskilt under de senaste två åren, fått ny drivande kraft.
Förbindelserna mellan Europaparlamentet och Slovakiens nationalförsamling har också intensifierats tack vare verksamheten i den gemensamma parlamentariska kommittén, som jag personligen uppskattar högt.
Den parlamentariska demokratin har också stärkts i hög grad genom sammanträdena mellan Europaparlamentets talman och talmännen i ansökarländernas parlament.
Nästa sammanträde av denna typ kommer att hållas om några dagar i Bratislava.
Slovakien erbjöds att inleda förhandlingarna om tillträde till Europeiska unionen 1999 i Helsingfors.
I dag - efter 17 månader av förhandlingar - har vi gjort stora framsteg.
Jag är övertygad om att vi vid slutet av det svenska ordförandeskapet tills vidare kommer att ha avslutat förhandlingarna om fler än hälften av kapitlen.
Om vi håller denna takt har vårt land möjlighet att hinna i fatt de länder som inledde förhandlingarna tidigare, och slutföra förhandlingarna om tillträde senast 2002.
Vi gör ingen hemlighet av vårt hopp om att de slovakiska medborgarna också kommer att rösta i 2004 års val till Europaparlamentet.
Vägen till integration är bemängd med exceptionellt livliga politiska diskussioner och, i bland, dispyter.
Vi är glada att vi gjort oss av med de tidigare politiska eliternas ensidiga monolog.
Vägen är inte utan hinder, men det hägrande framtida medlemskapet i Europeiska unionen mångfaldigar den i högsta grad nödvändiga energin som krävs i samband med reformeringen.
Jag försäkrar er att vi inte lider brist på denna energi.
År 2000 var " ekonomins " år.
Vi fortsatte att genomföra de reformer som inleddes av den slovakiska regeringen efter dess tillträde 1998, i syfte att återställa stabiliteten på makroekonomisk nivå.
Strukturella anpassningar innebar effektivitetsförbättringar i företagssektorn.
Om jag vill se på mitt lands ekonomi ur en realistisk synvinkel, måste jag emellertid betrakta den ur ett vardagligt perspektiv, så som folk ser på den med tanke på sina egna ekonomiska möjligheter.
Och jag inser här - vilket bekräftats genom mina kontakter med medborgarna i mitt land - att ekonomiska reformer kan få smärtsamma konsekvenser för de svagaste i samhället.
Jag är övertygad om att den rådande - som också är den svåraste - reformfasen snart kommer att ge positiva effekter.
I detta avseende anser jag att den slovakiska regeringen kan ha förlorat en del tid när den under sitt första år vid makten var alltför sysselsatt med att peka på den föregående regeringens misstag och att göra uttalanden om behovet av att eliminera konsekvenserna av dessa, i stället för att på ett omedelbart och konstruktivt sätt ta itu med alla problem, särskilt på det ekonomiska området.
Det är nu för sent att säga att om regeringens styrelsesätt hade varit mer flexibelt från första början, så hade medborgarna i dag kunnat njuta frukterna av alla dessa sunda ekonomiska åtgärder.
Detta är också skälet till varför jag i alla politiska eller yrkesmässiga diskussioner om ekonomiska och rättsliga reformer förespråkar dessa reformer, även om jag alltid ser på dem utifrån deras nytta för huvuddelen av våra medborgare.
Detta år, 2001, är " lagstiftningens " år.
I februari antog det slovakiska parlamentet den sedan länge emotsedda ändringen av författningen, som är jämförbar med författningarna i EU: s medlemsstater.
Genom ändringen har man tillfört de rättsliga villkor som krävs för Slovakiens integration.
Genom den ändrade texten ges uttryckligen Slovakien rätt att delegera vissa av sina befogenheter till Europeiska unionen genom eller på grundval av ett internationellt fördrag.
Genom ändringen fastställs även att Europeiska unionens rättsligt bindande lagstiftning har företräde framför slovakisk lagstiftning.
Man har dessutom fastställt förfarandet för införlivandet av rättsligt bindande lagstiftning i den nationella lagstiftningen i form av lagar och statliga förordningar.
Andra nödvändiga steg inbegriper vidtagande av åtgärder för genomförandet av reformeringen av den offentliga förvaltningen, slutförandet av strukturreformen, stärkandet av banksektorn och skapandet av en modern statlig förvaltning.
Slovakiens nationella rättssystem grundas på demokrati- och rättsstatsprinciper.
Genom sin författning och de ratificerade internationella instrumenten på området för de mänskliga rättigheterna, garanterar staten utan diskriminering alla medborgares fri- och rättigheter.
Arbetslöshet och den ogynnsamma ekonomiska situationen i vissa regioner i Slovakien, har emellertid skapat allvarliga problem beträffande hanteringen av situationen för den romska minoriteten.
Att hitta effektiva lösningar på detta område är, enligt min mening, en av samhällets viktigaste uppgifter.
Den seriösa uppmärksamhet som regeringen gett detta problem uttrycks genom regeringens strategi för hantering av frågor med anknytning till den romska nationella minoriteten och genomförandeåtgärderna i sammanhanget.
Jag anser att detta inte bara är ett problem för Slovakien, utan ett bredare europeiskt problem, vars lösning är mycket komplicerad och kräver ett partnerliknande förhållningssätt.
Kommissionär Günther Verheugens besök i romska bosättningar är ett exempel på den vilja som finns till ett gemensamt förhållningssätt när det gäller att ta itu med frågan, som är ett av de viktigaste områdena som kommer att kräva vår uppmärksamhet i framtiden.
Under mina år som borgmästare i staden Kosice, belägen i den region som har en hög andel romsk befolkning, lärde jag mig den grundläggande regeln - en effektiv hjälp kräver att romerna själva deltar aktivt i lösningen på sina problem, annars kommer ansträngningarna att vara bortkastade.
Genom projektet om eliminering av orättvisorna för den romska nationella minoriteten, som inleddes på mitt initiativ, planeras att företrädare för de olika romska grupperna skall delta i genomförandet.
De första erfarenheterna man fått visar att graden av rättsligt medvetande och demokratiskt tänkande - t.o.m. bland romer med utbildning - har påverkats av årtionden av förmyndarmentalitet från statens sida gentemot romerna, vilka anser det vara svårt att bruka sina befogenheter.
Detta är skälet till varför jag tror att denna fråga fortfarande kommer att vara aktuell för de generationer som kommer efter oss.
Jag har också gjort presidenterna i de övriga Visegradländerna uppmärksamma på mitt initiativ; vi kom överens om att anta ett gemensamt förfarande tillsammans med Tjeckiens president.
Jag instämmer helt och fullt i det individuella förhållningssättet och bedömningen av länderna från fall till fall.
Detta är skälet till varför vi internt strävar efter att Slovakien skall kunna bli ett av de första länder som blir medlem av Europeiska unionen.
Vi gör ingen hemlighet av våra strävanden att åstadkomma detta tillsammans med våra grannstater - Tjeckien, Ungern och Polen, våra partner i samarbetsprocessen mellan länderna i Visegrad-gruppen.
Detta samarbete, som stärker våra goda förbindelser med grannstaterna, mottas positivt både hemma och utomlands.
Det förstärker inte bara atmosfären av regional lojalitet mot Europa, utan är också en viktig del av integrationen.
I detta sammanhang, på mitt initiativ och i samarbete med Polens president, inleddes åtskilliga gränsöverskridande samarbetsprojekt under presidentkansliets överinseende.
På grund av deras positiva resultat, planerar jag att utvidga liknande projekt till att omfatta även andra gränsregioner - de som delas med Ungern och Tjeckien.
Jag tillmäter stor historisk betydelse till skapandet av och verksamheten inom Visegrad-gruppen, vars syfte är att främja nära sammanhållning genom ett samarbete med ömsesidig nytta för länderna i Centraleuropa som grund för deras framtida integration i ekonomiska, politiska och säkerhetsmässiga strukturer.
Dessa gemensamma mål för V-4-länderna bidrar till utvecklingen av Europa som helhet, och till en utvidgning av stabiliteten till att omfatta hela världsdelen.
Tanken att ansluta Visegradländerna till Europeiska unionen som en grupp, får logiska konsekvenser för definitionen av den Schengengräns vars längd är beroende av kartan över den utvidgade Europeiska unionen.
När man talar om Europeiska unionens framtid, den diskussion som inleddes till följd av toppmötet i Nice, föredrar jag personligen att tala om den närmaste framtiden och den avlägsna framtiden.
Det kan inte vara lätt att blanda ihop allt och försöka att lösa alla sakfrågor som är aktuella för Europeiska unionen senast 2004.
Jag stöder åsikten att kandidatländerna skall få möjlighet att på ett effektivt sätt bidra till åsiktsutbytet i samband med förberedelserna för regeringskonferensen 2004.
Jag kan personligen knappast förstå hur man kan låta möjliga familjemedlemmar stå utanför en stängd dörr under diskussionerna om viktiga frågor som rör alla, äldre medlemmar, nyare medlemmar och möjliga nykomlingar, i synnerhet om de sistnämnda förväntas ingå i familjen inom det tidsperspektiv som diskuteras.
Vi vill alla - både medlemmar och kandidater för medlemskap - ha ett starkare Europa.
Vi kan instämma i många - men inte alla - åsikter.
Det skulle sålunda inte vara lämpligt att fördröja utvidgningsprocessen på grundval av vad jag anser vara en oberättigad oro för att utvidgningen skall föra med sig ett hot om " urvattning " av Europeiska unionen, eller störa möjligheterna till en fortsatt politisk integration.
Jag är övertygad om att Slovakien och andra kandidatländer inte är mindre förberedda för ytterligare integration, än vissa av de nuvarande medlemsstaterna.
Vårt mål måste vara att verka för att Europeiska unionen blir en allt starkare politisk gemenskap.
Jag instämmer i Nicole Fontaines, Europaparlamentets talman, ord, när hon säger att vi inte kan fortsätta att bygga Europeiska unionen i " slutna cirklar ".
Vid ett visst utvecklingsstadium kan åtskilliga sakfrågor aktualiseras som kräver en lösning, samtidigt som det inte alltid är möjligt att lösa samtliga av dessa.
Processen måste dock fortsätta, och systemet måste förbli öppet.
En viktig del i hela den europeiska integrationsprocessen är skapandet av den europeiska identiteten.
Den nationella identiteten spelar en viktig roll för medborgarna, eftersom det är ett medel för deras självbild och anknytning till en viss grupp.
Som president och medborgare i Slovakien, känner jag ingen oro i samband med förlusten av suveränitet efter vårt inträde i Europeiska unionen, eftersom i ett integrerande Europa är ett suveränt land ett land som deltar i de beslut som rör Europeiska unionens utveckling och inriktning.
Slovakiens inträde i Europeiska unionen kommer att bli vårt lands verkliga slutförande av suveräniteten.
(Applåder) Slovakiens framtid finns inom Europeiska unionen, som kommer att bli ett område för frihet, säkerhet och rättvisa.
Jag talar till er som en europé till européer, och vi står inför en unik utmaning och ett oerhört ansvar.
Låt oss förvandla ett ideal av gemensamma andliga värden och historisk erfarenhet till en verklighet som består av ett enat och blomstrande Europa, som är attraktivt för alla medborgare i alla dess länder och som tjänar som exempel för andra regioner och världsdelar.
Slovakien förklarar sin villighet att ta sin del av detta gemensamma ansvar.
Tack för möjligheten att hålla detta tal till er.
(Livliga och ihållande applåder)
