# ID: svediakorp-gov413721
# author: Rühle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag måste få säga att detta var ett mycket intressant uttalande.
Redan i utskottet fick vi ju ett första smakprov på att Laschet plötsligt kan uppträda som en brinnande företrädare för en avvisande hållning, detta till trots att han tillhör samma partigrupp som föredraganden.
Om vi i dag är för ett avvisande så är det inte därför att vi inte skulle uppskatta Ferbers arbete.
Tvärtom anser vi att Ferber har förhandlat på ett mycket idogt sätt.
Vi högaktar detta.
Ändå anser vi att det återigen behövs en varnande röst här i parlamentet, eftersom en utveckling som borde oroa oss alla har inletts.
Liksom talarna före mig anser jag att överenskommelsen givetvis inte kan falla inom ramen för en muntlig överenskommelse eftersom det inte är administrativa utgifter det gäller.
Här handlar det verkligen om storpolitiska frågor.
Detta har Ferber redan klargjort i sitt tal.
Det handlar även om öppenheten i och kontrollen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt i försvarspolitiken.
Även här är vi helt överens.
Ferber tror dock att införandet av en egen rubrik är en tillräcklig garanti för att parlamentet i framtiden skall kunna utöva kontroll.
Detta betvivlar vi.
Vi anser att denna särskilda rubrik inte ensam leder till att parlamentet får sådana rättigheter, tvärtom befinner sig dessa rättigheter utanför vårt inflytande och vår kontroll genom att tjänsterna är förankrade i rådet.
Avgörande är som jag ser det inte enbart överlappningen utan även frågan om vem som har kontrollen.
Det handlar om den känsliga maktbalansen mellan parlamentet, kommissionen och rådet.
Rådet drar till sig allt fler uppgifter, försöker lösa allt mer på mellanstatlig nivå och inte genom att verkligen kollektivisera fler områden.
Detta skulle betyda att man förde över befogenheterna till kommissionen, varigenom även parlamentets kontrollmöjligheter skulle stärkas.
Så långt den ena stora farhågan, nämligen att vi inte har någon verklig kontroll.
Vi har även en annan fråga att ta upp igen.
Vi anser att denna fråga måste lösas i en medlingsprocess och inte inom ramen för ett trepartsmöte eftersom även detta klargör vilken betydelse vi tillmäter frågan och hur enträget vi hävdar att parlamentet skall ges möjlighet till full kontroll.
Jag vill att rådet tveklöst skall veta att den metod i tilläggsbudgeten som syftar till att rubba de politiska förhållandena och den politiska maktbalansen stöter på motstånd i parlamentet.
