# ID: svediakorp-gov413719
# author: Walter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 902
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är förvånad - det måste jag tillstå - över föregående talare som officiell talare för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater.
Detta hade jag verkligen inte trott.
Snarare hade jag förväntat mig att han skulle stå oss nära i frågan eftersom vi vet att det föreligger ett förslag från Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen om att avvisa denna tilläggs- och ändringsbudget.
Men egentligen borde man inte bli förvånad över någonting här i parlamentet, i synnerhet inte i denna fråga.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utgör ett av de politiska områden inom Europeiska unionen som så gott som aldrig har utvecklats.
I det förgångna hade vi visserligen en situation där kommissionen hade flera kommissionärer som fick lov att enas om vem som skulle ansvara för och handha vilken del av världen.
Detta har man emellanåt betraktat med ett litet leende.
Men om man ser till det politiska innehållet är det oansvarigt av Europeiska unionen att inte tala med en röst utan att uppträda som en lilleputtstat trots att man ekonomiskt sett är en global player, en aktör på världsarenan, och - elakt sagt - i princip kunde använda sig av företrädaren för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, generalsekreteraren, som ett slags staffagefigur.
Därför är vi övertygade om att man måste stödja den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken om man tar den på allvar och faktiskt också vill genomföra den, om man vill få ordning på den havererade europeiska utrikespolitik som vi har sett prov på de senaste åren.
Brok talade i morse om den transatlantiska debatten och sade att Europeiska unionen över huvud taget inte har synts till i Ukraina.
Liknande utveckling i galen riktning har vi kunnat bevittna på andra håll.
Därför måste vi nu inte bara respektera utan även stödja rådets strävan att faktiskt bli bättre på detta område.
Det principiella stödet finns alltså redan.
När tilläggs- och ändringsbudgeten presenterades - här ger jag kollegan Ferber helt rätt - blev vi inte imponerade, utan tvärtom rentav uppretade och motsatte oss budgeten.
För givetvis får man inte försöka dölja ett område som är så viktigt och centralt för Europeiska unionens framtid bakom en muntlig överenskommelse mellan parlamentet och rådet i en budget som enbart rådet kan påverka.
Detta skulle betyda att man inte vill värna den parlamentariska kontrollen eller samarbetet med parlamentet.
Detta är oacceptabelt.
Det har vi hävdat från första början, och även fortsättningsvis kommer vi att låta detta genomsyra vår politik och vårt sätt att agera i omröstningarna.
Men om man nu ger sig in i förhandlingar och lyckas städa upp på denna punkt, dvs. om man lyckas klargöra att tilläggs- och ändringsbudgeten skall ändras på ett sådant sätt att man i framtiden kan utgå från att vi blir delaktiga och får möjlighet att påverka, om det finns ett särskilt kapitel som säger att rådet i framtiden skall bedriva utrikes- och säkerhetspolitik tillsammans med och kontrollerat av parlamentet, då måste man också rösta för detta om man nu faktiskt vill göra framsteg.
Då kan man inte ställa sig utanför och hävda att vi skall avvakta och se hur det hela utvecklas.
En sak är dock klar: Om man i utskottet för utrikesfrågor eller budgetutskottet som svar på kommissionärens frågor får höra att det inte förekommer några överlappningar under utbyte av menande blickar - så har det berättats för mig -, då får man heller inte bli förvånad om det finns människor som undrar och vill veta hur det egentligen ligger till.
Det vi inte kommer att stödja är dubbla strukturer, vilket jag säger som medlem av den budgetmyndigheten - och det är ju i första hand som budgetmyndighet vi talar här.
Man kan inte se på hur två olika personer är sysselsatta med samma uppgifter under samma strukturer och med samma arbete i Europeiska unionen.
Så får det inte fungera.
Därför måste det inför framtiden göras mycket klart hur den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall se ut och var den skall vara förankrad.
Det måste finnas koncept för detta, och både rådet och kommissionen måste bli mycket tydliga på den punkten.
Vi kommer givetvis att infoga vår ståndpunkt på ett mycket tydligt sätt i den gemensamma debatten.
Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att hindra att utvecklingen slår in på så felaktiga banor närhelst det behövs i framtiden.
I dag är inte rätta tillfället att vara pedant.
Deltagandet i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är nämligen fortfarande mycket litet på europeisk nivå.
Vi skall inte vara alltför pedantiska så här i början.
Vi kommer att vara på vår vakt och se hur det hela utvecklas, vi kommer att peta i såren och ropa stopp så snart vi får känslan av att vi skall föras bakom ljuset.
Något sådant får inte förekomma.
Vi kommer att rösta för detta, men alla skall veta att vi kommer att vara mycket uppmärksamma såväl i samband med kategori 5 och utgifterna där som på hur den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utvecklas.
Givetvis kommer vi också att ge egna impulser till att en framtidsorienterad politik skall utvecklas i världen och i Europa.
