# ID: svediakorp-gov413713
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,693
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill inledningsvis på kommissionens vägnar tacka föredragandena för deras framstående arbete.
Vi talar om ett område som är mycket viktigt inte bara för regionerna, vi talar om ett område som är mycket viktigt också för den europeiska budgeten.
Det rör sig faktiskt om 2,4 miljarder euro som har anslagits för olivoljan i budgeten i år.
I så måtto är det givetvis ett mycket viktigt område även för Europeiska revisionsrättens redovisningsåtgärder.
Casaca har satt sig in i revisionsrättens specialrapport.
Jové Peres har lett debatten om kommissionsförslaget.
Strängt taget hänger dessa båda områden inte ihop eftersom revisionsrättens specialrapport rör de åtgärder och bidrag som tillämpades under en övergångsperiod på tre år för reglerna före rådets beslut från 1998, medan kommissionens förslag siktar in sig på de åtgärder som skall vidtas från november 2001.
Först till Casacas betänkande.
Kommissionen kan ansluta sig till de flesta punkterna i Casacas resolutionsförslag till revisionsberättelse.
På två punkter vill vi dock ta ställning mer ingående.
Vid halvårsskiftet förra året förklarade kommissionen inom ramen för sin granskning av revisionsberättelsen att förbättringen av kontrollsystemet givetvis är en viktig fråga inför kommande reform av den gemensamma marknadsordningen.
En ingående granskning av frågan visade nödvändigheten av en grundläggande reform för att avgörande förbättringar skall nås.
Ett geografiskt informationssystem krävs dock i varje enskilt fall.
Eftersom alla förutsättningar ännu inte var uppfyllda för att reformen skulle kunna genomföras under 2001, hänvisade kommissionen i slutet av förra året till det geografiska informationssystemets avgörande betydelse och föreslog att reformen skulle skjutas upp i två år.
Dessutom visade revisionsrättens förslag upp ytterligare möjligheter till förbättringar.
Efter mycket konstruktiva samtal med medlemsstaterna blev dessa förbättringar sedan föremål för kommissionens förordning (EG) nr 648 / 2000 i slutet av mars 2001.
I föreliggande resolutionsförslag uttalar man sin överraskning över att kommissionen tvivlar på tillförlitligheten i det statistiska materialet från det internationella rådet för olivolja.
Dessa tvivel kommer dock ingalunda som en överraskning.
De har nämnts under varje rådssammanträde mellan 1995 och 1998.
Kommissionen har granskat uppgifterna i fråga och vid upprepade tillfällen diskuterat detaljerna med medlemsstaterna.
Statistiken för 1999 från Internationella rådet för olivolja omarbetades för uppgifterna skulle normeras.
I detta sammanhang uppstod en 30-procentig minskning av de beräknade bestånden.
Dessutom kunde man konstatera att man hade en osäkerhetsmarginal på 10 till 12 procent att räkna med i uppgifterna från de enskilda staterna.
Följande skall sägas om Jové Peres betänkande: Betänkandet om kommissionens förslag till en framtida gemensam marknadsordning för olivolja är ju uppdelad i två frågor, nämligen å ena sidan att beslutet om en reform på området olivolja skjuts upp i två år tills vi har noggrannare uppgifter att gå på och ett mer tillförlitligt kontrollsystem, och å andra sidan införandet av ett nytt regelverk för klassificering av olivolja liksom av en kvalitetsstrategi för olivolja.
Ändringsförslagen rör fyra tunga frågor: marknadsåtgärderna och den slutgiltiga reformen, kontrollen av nuvarande regler, klassificering och märkning av olivolja samt verksamheten som bedrivs av de organiserade aktörerna på marknaden.
Jag skall ta upp samtliga dessa frågor.
Beträffande de allmänna marknadsaspekterna förordar kommissionen ändringsförslag 2 som pekar på nödvändigheten av att utvärdera resultaten av åtgärderna under övergångsperioden.
Ändringsförslag 4, 5 och 9 noteras av kommissionen, som rent formellt dock inte kan anta dessa eftersom de föregriper beslutet om den slutgiltiga reformen, vilket kommissionen i nuläget vill lämna öppet.
Ändringsförslag 3, 6 och 26 om en automatisk privat lagerhållning även i de fall då situationen på marknaden inte kräver detta, kan inte godtas.
Inte heller kan kommissionen förorda ändringsförslag 1 och 46 om bidrag för den faktiska mängden producerad olivolja av pressrester eftersom detta ytterligare skulle försvåra kontrollen.
Inte heller kan kommissionen godkänna ändringsförslag 27, enligt vilket produktionsersättningen skulle utvidgas till att gälla produkter som inte är underkastade internationell konkurrens med billig olivolja.
Beträffande ändringsförslag 37 som rör ett principiellt förbud mot nyplantering av olivlundar anser kommissionen att tillämpningen och de rättsliga konsekvenserna skulle medföra stora problem för markexploateringen.
Under de år som gått har det utfärdats ett stort antal bestämmelser som rör kontrollåtgärderna.
De problem som kvarstår hänger dock samman med marknadsföringsstrukturerna.
Utan att införa det geografiska informationssystem som kommissionen har föreslagit som en förutsättning för att bidrag skall beviljas från och med år 2003, görs inga avgörande framsteg.
I föreskrifterna från kommissionen har det innehållsligt sett redan tagits långtgående hänsyn till de ändringar som här föreslås.
Exempelvis krävs i ändringsförslag 7, 11 och 14 starkare koppling till kommissionen och mer långtgående forskning.
Vid kontrollerna har kommissionen dock redan nu ett nära samarbete med medlemsstaterna utan att för den skull sätta sig över deras slutgiltiga ansvar.
På de områden som ni har tagit upp har forskningsprogram redan finansierats i enlighet med det allmänna förfarandet.
Ändringsförslag 8, 10, 22, 23, 24 och 36 rör förbättrade kontroller vid kvarnarna.
Här handlar det främst om att ta den elektroniska överföringen av data i anspråk.
I och med kommissionens tillämpliga förordning (EG) nr 2366 / 98 fick den prioriterade kontrollen av kvarnarna en juridisk förankring.
Därmed måste årligen minst 30 procent av kvarnarna på orten kontrolleras.
Dessutom skall kvarnarna i slutet av varje månad lämna uppgift om beståndet.
Detta har redan jämförts med befintlig information om produktion och marknadsföring av olivoljan.
Förslaget till ett datorstött system för daglig övervakning skall prövas.
Såvida detta visar sig vara meningsfullt och praktiskt genomförbart kan kommissionen komma att införa ett sådant regelverk.
Här måste man dock betänka att de ADB-instrument som var ämnade för medlemsstaterna beklagligtvis ännu inte är klara att användas fullt ut.
När det gäller klassificering och märkning enligt ändringsförslag 16, 18 och 45 liksom 19 och 35 har vi noterat era förslag, i synnerhet kravet på att odlingsorten skall gälla som ursprungsort.
Eftersom dessa frågor faller inom ramen för kommissionens ansvar, kan kommissionen emellertid inte godta att bestämmelserna tas upp i rådets grundförordning.
Ändringsförslag 33 och 34 kräver förbud mot att olivolja specificeras som tillsats på livsmedelsetiketterna.
Från en köpmannamässig synpunkt är förslagen tvivelaktiga.
Därför bör man enligt kommissionens uppfattning hålla sig till direktiv 2000 / 13 (EG) vid märkning av livsmedel.
Kommissionen är förstås medveten om att olivoljesektorn kräver förbud mot saluföring av olivolja som blandats upp med andra fetter.
Kommissionen kan dock inte låta förbjuda hälsosamma och lagenligt märkta produkter som det finns efterfrågan på enbart i avsikt att skydda försäljningen av en annan produkt.
Därför tillbakavisar vi ändringsförslag 17, 20 och 32.
Kommissionen kommer dock att ge akt på att lämpliga föreskrifter utarbetas för märkningen, och givetvis måste den olivolja som säljs under en av de fyra obligatoriska beteckningarna även fortsättningsvis vara ren olivolja och kunna visa upp alla de egenskaper som kännetecknar produkten.
I stället för beteckningen " rå olivolja " föreslås begreppet " äkta olivolja " i ändringsförslag 47, och i ändringsförslag 48 läggs beteckningen " standardolivolja " till uttrycket " vanlig olivolja ".
Detta kan kommissionen i nuläget inte godta eftersom kommissionen har för avsikt att ta fram nya beteckningar som bättre motsvarar hela sektorns föreställningar.
Kommissionen kommer dock att infoga dessa uppslag i den kommande diskussionen med rådet.
Enligt ändringsförslag 21 skall den nya klassificeringen börja tillämpas redan den 1 november 2002, dvs. ett år tidigare än vad kommissionen räknat med.
Eftersom de nödvändiga åtgärderna för genomförandet, anpassningen av marknaden och de internationella förhandlingarna dock inte hinner vidtas inom denna tidsram kan kommissionen inte godkänna förslaget.
När det slutligen gäller de organisationer som omfattar aktörerna på marknaden, förespråkar kommissionen ändringsförslag 12 med den något mer allmänna formuleringen av målen, 25 som föreslår att bordsoliver inkluderas i gällande bestämmelser kring programmen för ökad kvalitet, liksom 30 på villkor av en juridisk prövning och med formuleringen " för godkända branschförbund ".
Det mycket speciella ändringsförslaget 13 skulle kunna bli intressant för åtgärder inom ramen för miljöprogrammen, dock inte för grundförordningen i sektorn.
När det gäller de åtgärder som marknadsorganisationerna skulle kunna få bidrag för är kommissionen beredd att pröva inkluderandet av bordsoliver liksom ursprungsgarantin.
Detaljerna i de eventuella åtgärderna måste dock slås fast av kommissionen.
De olika formerna för försäljningsstöd måste stanna inom den harmoniserade ram som gäller för alla jordbruksprodukter.
Därför måste ändringsförslag 39, 40 och 43 avslås.
För att en marknadsorganisation skall kunna tillåtas måste hänsyn tas till de särskilda kriterier som det återstår för kommissionen att fastställa.
Omstruktureringen av olivoljesektorn har varit mindre omfattande än i andra sektorer, varför det tycks behövas nya diskussioner och villkor.
Kommissionen noterar önskemålet om att de marknadsorganisationer och branschförbund som inkluderar producenterna skall prioriteras.
I nuläget tycks det dock vara föga meningsfullt att dra ner på de åtgärder som kan bidra till att förbättra kvaliteten på och därmed försäljningen av olivolja.
Ett flertal ändringsförslag kräver att de nya föreskrifterna för marknadsorganisationerna skall träda i kraft så snart som möjligt.
Detta är säkerligen önskvärt.
Dock behövs det gott och väl två år för att utarbeta detaljerade föreskrifter för sektorn, marknadsorganisationerna och deras program, granskningen av programmen liksom medlemsstaternas godkännande och kontroll av organisationerna samt för att utarbeta de nödvändiga kontrollinstrumenten.
Om detta forceras sätts framgångarna för kvalitetsstrategin på spel.
Därför kan kommissionen inte godkänna ändringsförslag 15, 28, 29, 31, 38, 41, 42 och 44.
På det stora hela kan jag dock konstatera att kommissionen är införstådd med så gott som hälften av alla ändringsförslag, även om kommissionen endast kan godkänna ett fåtal direkt.
I övriga fall rör det sig huvudsakligen om föreskrifter som kommissionen själv är ansvarig för och som under kommande månader kommer att utarbetas och ändras utifrån dessa rekommendationer.
