# ID: svediakorp-gov413697
# author: Danielsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 861
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Det är en viktig fråga som den ärade ledamoten tar upp.
Jag kommer därför att ge ett relativt långt svar, trots den sena timmen.
Som den ärade ledamoten känner till antogs den så kallade " allt utom vapen " förordningen av rådet den 26 februari 2001 där tullfriheten utan några kvantitativa begränsningar utsträcks till att gälla alla produkter med ursprung i de 49 minst utvecklade länderna i världen, utom vapen och ammunition.
Förordningen trädde i kraft den 5 maj 2001.
Vi menar att denna åtgärd utgör ett meningsfullt bidrag till den ekonomiska utvecklingen av de minst utvecklade länderna och att den också är ett konkret bevis på unionens politiska goda vilja gentemot utvecklingsländerna i samband med förberedelserna inför nästa runda i WTO-förhandlingarna.
Förordningen var resultatet av intensiva diskussioner i rådet, där man fullt ut tog hänsyn till den konsekvensanalys som kommissionen utarbetat och till medlemsstaternas behov av försäkringar om de närmare bestämmelserna för genomförandet av det föreslagna systemet.
Dessa försäkringar rörde inte endast medlemsstaternas intressen, utan även förslagets konsekvenser för de AVS-stater som inte hör till de minst utvecklade länderna samt önskemålet om att säkerställa att de minst utvecklade länderna själva snarare än tredje part drar fördel av det nya systemet.
Tveksamheterna gällde i huvudsak tre särskilt känsliga produkter: bananer, ris och socker.
I den slutliga texten togs hänsyn till tveksamheterna i dessa avseenden, medan huvudprincipen att EU bör vidta meningsfulla åtgärder för att förbättra den ekonomiska situationen i de minst utvecklade länderna bibehölls.
När det gäller bananer, ris och socker sköts därför genomförandet upp medan enighet nåddes om principen om tillträde utan tullar och kvoteringar.
I fråga om bananer uppsköts den fullständiga liberaliseringen till 2006.
Under tiden kommer det att införas årliga tullsänkningar på 20 procent från och med januari 2002.
Mot bakgrund av de infrastrukturproblem som tänkbara bananexportörer i de minst utvecklade länderna för närvarande möter är det i detta skede svårt att med säkerhet bedöma vilken omedelbar inverkan förordningen kommer att få på bananmarknaden.
Som tidigare nämnts har anpassningar gjorts i förordningen för att hänsyn skall tas till farhågorna i detta avseende i unionen och i de bananproducerande AVS-länder som inte tillhör gruppen minst utvecklade länder.
Dessutom har kommissionen åtagit sig att övervaka tillämpningen av förordningen för att upptäcka och ta itu med alla svårigheter så snart som möjligt.
Kommissionen kommer att undersöka i vilken utsträckning de minst utvecklade länderna drar nytta av förordningen och om de tillgängliga instrumenten är tillräckliga för att, när det är motiverat, ta itu med svårare störningar på gemenskapens marknader och när det gäller regleringsmekanismerna, särskilt för ris, socker och bananer.
Mot bakgrund av denna undersökning kommer kommissionen att förelägga en rapport år 2005 och lägga fram de förslag som behövs.
Som den ärade ledamoten säkert känner till är rådet fullt medvetet om sina AVS-partners problem när det gäller bananmarknadens funktion och gör sitt yttersta för att ta hänsyn till dessa farhågor i alla relevanta initiativ.
I samband med Cotonou-avtalet erkände EU den " överväldigande ekonomiska betydelse " som exporten till EU har för AVS-ländernas bananleverantörer och enades om att vid behov vidta åtgärder för att säkerställa fortsatt lönsamhet hos de bananexporterande företagen i AVS-länderna och fortsatta avsättningsmöjligheter för deras bananer på EU-marknaden.
När rådet agerar för att möta behovet av att ändra bananordningen för att den fullt ut skall överensstämma med WTO: s regler, försöker man därför även införa garantier för att förhindra att AVS-bananer utestängs från marknaden.
På denna punkt vill jag också nämna den principöverenskommelse som nåddes strax före påsk mellan kommissionen och Förenta staterna när det gäller den långvariga tvisten mellan EU och USA om handelsordningen för bananer.
Rent allmänt syftar de delar i överenskommelsen som rör AVS-leverantörer till att skydda deras ställning genom att säkerställa tillförlitligare och gynnsammare villkor för AVS-staternas tillträde till EU-marknaden.
Särskild betydelse i detta avseende har det föreslagna införandet av en kvotering, uteslutande reserverad för AVS-leverantörer, och av ett historiskt licenssystem, som visar sig gynna AVS-leverantörerna mer än det tidigare förslaget " först till kvarn får först mala ".
I detta sammanhang vill jag också erinra om att när EG: s organisation av marknaden för bananer år 2006 övergår till ett system med enbart tullar, kommer en tullpreferens att ändå ge AVS-staterna en relativ fördel.
Enligt kommissionens förslag måste rådet lämna formella synpunkter på vissa detaljer i principöverenskommelsen med USA.
Parlamentet kommer naturligtvis att höras om varje eventuell ändring i rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer.
Slutligen vill jag erinra om rådets förordning om ett inrättande, från den 1 januari 1999, av ett särskilt stödsystem för AVS-stater som är traditionella bananleverantörer.
Detta system erbjuder tekniskt och ekonomiskt bistånd för att hjälpa AVS-leverantörer att anpassa sig till nya marknadsvillkor och öka sin konkurrenskraft, samtidigt som mer miljövänliga produktions- och saluföringsmetoder uppmuntras.
Det ekonomiska och tekniska bistånd som tillhandahölls enligt denna förordning uppgick år 2000 till nästan 45 miljoner euro.
