# ID: svediakorp-gov413606
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 597
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig allra först för min grupps räkning tacka kommissionär Diamantopoulou så hjärtligt för hennes gedigna arbete i det här meddelandet som ger oss möjlighet att diskutera pensioner på ett annat sätt, och låt mig också gratulera kollega Cercas Alonso för hans utmärkta betänkande.
Jag hoppas, herr rådsordförande, att vår rekommendation som vi kommer att rösta om i morgon kommer att inspirera toppmötet i Göteborg och framför allt att det kommer att bli ett incitament för rådet att i framtiden involvera Europaparlamentet på ett mer strukturerat sätt i diskussionen i den öppna samordningsmetoden om pensioner.
Jag är för övrigt tacksam för det arbete som det svenska ordförandeskapet redan har uträttat på det här området.
Jag hyser en innerlig förhoppning om att toppmötet i Göteborg kan ge ett tydligt mandat till det belgiska ordförandeskapet att formulera gemensamma sociala målsättningar inom ramen för det europeiska samarbetet i fråga om pensioner.
Som kollega Smet nämnde alldeles nyss är det medlemsstaterna själva som bestämmer vilka pensionssystem de vill ha, hur de organiserar dessa och hur de garanterar den ekonomiska bärkraften.
Men den grundläggande målsättningen, nämligen att vidhålla och förbättra de europeiska pensionssystemens kvalitet för medborgarnas räkning, det är väl ändå en målsättning som vi måste dela gemensamt.
Det är för övrigt uppenbart att pensionsfrågan redan nu står på den europeiska dagordningen till följd av dynamiken i den ekonomiska och monetära integrationen, låt vara att det är mycket ensidigt, nämligen via debatten om finansieringen av pensionssystemen.
Vi anser att det grundläggande i diskussionen om pensionssystemen aldrig får glömmas bort, nämligen moderniseringen av pensionssystemen så att vi kan garantera vår tids och framtidens pensionärer en ordentlig pension och möjlighet att delta i det sociala livet.
Den debatten handlar även om solidaritet och om jämställdhet mellan män och kvinnor.
I det sammanhanget finns det för oss ett antal grundläggande principer.
Jag skulle vilja ta upp fyra av dem.
För det första, pensionssystem måste vara utformade så att de på ett effektivt sätt bekämpar fattigdom.
Det är oacceptabelt att det inom Europeiska unionen fortfarande finns pensioner, framför allt kvinnors, som ligger under fattigdomsgränsen.
Således vågar jag också uppmana kommissionen att på basis av rekommendationen från 1992 ånyo ta upp den här pensionsfrågan om minimiersättningar.
För det andra är en ordentlig pension mer än endast ett existensminimum.
Det handlar om att garantera en viss levnadsstandard.
Därför är det viktigt att det även fortsättningsvis finns ett samband mellan den allmänt ökande välfärden och pensionerna.
För det tredje får den andra pensionspelaren aldrig ersätta den första.
För det är den första pensionspelaren som ger den grundläggande garantin för att alla får tillgång till en ordentlig pension.
För min grupp är det inte längre frågan om man är för eller emot den andra pensionspelaren, frågan är hur vi skall se till att solidaritet organiseras även i den andra pensionspelaren så att kompletterande pensioner inte förblir ett privilegium för en liten grupp.
Naturligtvis skulle jag också kunna inleda en diskussion om nödvändigheten av en aktivitetsintensifiering, herr talman, men det skall jag inte göra.
Låt en sak vara klar: för min grupp innebär detta inte någon obligatorisk allmän höjning av pensionsåldern, utan om åtgärder för att uppmuntra människor att arbeta längre och företag att inte göra sig av med äldre arbetstagare.
Jag hoppas att toppmötet i Göteborg kan omvandla de här principerna till gemensamma målsättningar, herr rådsordförande.
