# ID: svediakorp-gov413542
# author: Cohn-Bendit (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig först göra ett principiellt påpekande.
Reformer på fängelserna är de reformer som är svårast att genomföra, inte enbart i stater som Turkiet, utan även här hos oss.
Det vet vi.
Fängelser är alltid det svagaste stället, de svaga punkterna i en demokrati.
Även i Europeiska unionens avancerade demokratier är situationen ute på fängelserna allt annat än rosenröd och demokratisk.
Överfört på Turkiet innebär detta att situationen i fängelserna i ett land som fortfarande måste finna den demokratiska vägen på det kulturella planet är en spegelbild av denna motsägelsefulla utveckling.
Därför är det enligt min mening mycket viktigt att konstatera följande: Jag vet inte om det var rådet eller kommissionen som uppmanade Turkiet att vara generös i tillämpningen av lagarna.
På ett juridiskt plan anser jag det vara fel väg att gå.
Lagar skall inte besvaras med generositet, utan med juridik.
Jag anser att motsägelsen i den turkiska reformen ligger i att denna i själva verket överlåts till fängelseförvaltningen som ges möjlighet att tillämpa den antingen si eller så.
Detta är inte förtroendeingivande för fångar med plågsamma erfarenheter av fängelseförvaltningen och dess vakter.
Det är detta som är problemet.
Hur skapar man förtroende?
Därför tror jag - vilket vi kunde konstatera under vår resa - att man snabbt kan finna en lösning eftersom fångarna har ändrat sin ståndpunkt.
De ställer inte längre så vansinnigt komplicerade krav.
Att isoleringscellerna omedelbart skall öppnas, att omorganiseringen av besöken för släktingar och advokater omedelbart skall börja tillämpas, medicinsk hjälp av läkare efter eget val, detta är ungefär vad de kräver omedelbart för att hungerstrejken skall avbrytas.
Därför lyder vår vädjan som följer: För det första bör Turkiet som ett led i det som förestår först och främst bli generös och öppna celler och dörrar så att hungerstrejken kan få ett slut.
För det andra bör man inleda en dialog med internerna för att reda ut vad de egentligen vill.
Det är viktigt att detta erkänns.
För det tredje - vilket jag anser vara väsentligt - måste Turkiet i dialogen bevisa sin beredskap att erkänna dessa människor som just människor.
Å andra sidan vill vi säga till de organisationer som arrangerar strejken att det är internerna och ingen partiledning i världen som kan fatta de beslut som gör att strejken kan avbrytas.
Detta är vårt krav, för det är dessa människor som riskerar sina liv, inte ledningen i Bryssel som äter och dricker som vanligt.
