# ID: svediakorp-gov413495
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) I den resolution som Europaparlamentet just har röstat igenom om frågor som rör polisväsende, rättsväsende och personers rörlighet vädjar man än en gång om att helt och hållet flytta över invandringspolitiken till gemenskapens behörighetsområde, samt alla därtill relaterade områden, såsom asyl och tillfälligt skydd.
Än en gång tvingas vi således att upprepa att en europeisk samordning visserligen är nödvändig, men att det är varje enskilt folks sak att självständigt fatta det slutliga beslutet om vem som får stanna kvar på dess territorium.
Med Amsterdamfördraget har vi redan överfört den här typen av frågor till gemenskapens område, genom att förflytta dem från de nationella parlamenten, men med två viktiga undantag i förhållande till de sedvanliga förfarandena: kommissionen måste dela initiativrätten med medlemsstaterna under en övergångsperiod som fastställts till fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande (fram till den 1 maj 2004).
Under åtminstone fem år fattar rådet dessutom inte sina beslut med kvalificerad majoritet, utan enhälligt, vilket gör att varje folk tillfälligt behåller en suverän beslutsmakt.
Det är dessa två undantag som angrips häftigt i den resolution som Europaparlamentet röstat igenom i dag: här förnekar man medlemsstaterna all rätt att lägga fram förslag, under förevändning att de skulle utöva denna befogenhet på ett icke-samordnat sätt, och man önskar en övergång till kvalificerad majoritet på fler områden (eller alla områden? denna punkt är inte helt klar), en önskan som till stor del uppfylls av Nicefördraget om det ratificeras.
Vår ståndpunkt är den motsatta: om man fattade majoritetsbeslut i frågor om invandring skulle makten fråntas folken och överlåtas till okontrollerbara " lobbygrupper ", om inte till en medlemsstat med en bättre ställning i beslutsprocessen än de andra.
För Europas väl är det lämpligt att låta dessa befogenheter, förslags- och beslutsrätten, bli en suverän behörighet för varje nation.
Det finns särskilt anledning att ge de nationella parlamenten en direkt beslutsmakt.
