# ID: svediakorp-gov413473
# author: Martin, Hugues (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 352
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vår debatt om läget i den transatlantiska dialogen tycks komma mycket lämpligt.
Jag behöver inte påminna om hur viktig denna dialog är för ett samarbete mellan jämbördiga parter, mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen.
Inom denna dialog kan vi först och främst diskutera våra tvister och lösa några av våra gamla handelsgräl, jag tänker särskilt på bananfrågan, som vi till sist löste för några veckor sedan.
Jag skulle vilja uppehålla mig vid frågan om det europeiska försvaret, en fråga som förefaller ytterst viktig bl.a. på grund av att vi har att göra med en ny amerikansk administration, som redan nu har aviserat sina projekt på försvarsområdet.
Uppenbarligen har president Bushs administration visat sig vara mycket mer misstrogen mot Europas gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik än vad president Clintons administration var, men det förvånar mig inte.
Det tog nämligen flera år för unionen att förklara sina mål, bygga upp sina resurser och övertyga sin amerikanska allierade om att ett europeiskt försvar kan utvecklas vid sidan av Nato.
I dag måste vi till varje pris bevara det som har uppnåtts inom den transatlantiska dialogen.
Begreppet allierad får inte vara enkelriktat.
Eftersom unionen enligt min mening har visat prov på total öppenhet då den har presenterat den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och sedan av den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, för Förenta staterna, finns det anledning att tydligt påpeka att Förenta staterna måste rådgöra med sina allierade om varje mer omfattande projekt, och antimissilförsvaret är ett sådant projekt.
När det gäller den egentliga europeiska försvarspolitiken måste vi bestämt tala om, vilket vi alltid har gjort, vad det är vi vill, och inte systematiskt ställa varje fråga om det europeiska försvaret i samband med Natos reaktioner.
Unionen har alltid satt värde på det faktum att de europeiska insatserna skall komplettera alliansen, framför allt när det gäller Petersberguppdragen.
Det är inte frågan om vare sig konkurrens eller ett avvecklat engagemang, utan om enighet.
