# ID: svediakorp-gov413451
# author: Lindh (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 941
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman!
Tack, ledamöter, för en bra debatt.
Jag tycker att det genomgående har framgått här att det är viktigt att Europeiska unionen har ett inflytande och är aktiv.
Skall vi ha ett inflytande, måste det också finnas en enighet inom Europeiska unionen hur vi vill påverka den nuvarande processen.
Det är glädjande att se att vi har en betydligt större enighet i rådet i dag än vad vi någonsin haft tidigare.
Jag tycker också att man kan se det även i detta sammanhang.
Även om det finns olika resolutionsförslag, och även om det finns olika uppfattningar, är skillnaderna mellan oss ändå mindre än förr.
Det tror jag också är ett skäl till att vi aldrig förr har kunnat se EU ha ett så stort engagemang i Mellanösternkonflikten.
Men tyvärr räcker inte det, utan precis som Poos sade inledningsvis handlar det också om parternas förhandlingsvilja och inte minst om att Israels regering i dag bär det främsta ansvaret.
Jag kan instämma i mycket av det som Poos sade när det gäller beskrivningen av dagssituationen: den ekonomiska katastrofala situationen, den illegala ockupationen.
Problemen är att det leder till Galeote Quecedos konstaterande att risken är att extremisterna i dag får bestämma dagordningen.
Risken är att hatpropagandan på ömse sidor och den palestinska fattigdomen innebär att våldet ökar ytterligare.
Lagendijk sade att det är oacceptabelt att motståndsmän avrättas på den palestinska sidan av israeler.
Jag kan bara instämma; jag tog upp det redan i mitt inledningsanförande.
Det strider fullständigt mot både folkrätt och internationella normer samt mot vad de flesta av oss anser vara självklara mänskliga rättigheter.
Vi har tagit upp detta ett flertal gånger med den israeliska regeringen.
Vi har också fått garantier för att detta skall upphöra, men tyvärr har det ännu inte blivit så.
Vad gäller mötet den 21 maj, vilket flera av talarna har tagit upp, ger rådet allt stöd till kommissionen för den handlingsväg som kommissionär Patten har beskrivit, och som innebär att vi nu måste följa reglerna och tydligt visa att EU inte kan acceptera att Israel fortsätter att bryta mot reglerna.
Flera talare har tagit upp fördelningen av skuldbördan, vem vi lägger skulden på, hur mycket medlare EU kan vara.
Jag skulle vilja säga till Salafranca Sánchez-Neyra, och många andra som har tagit upp dessa frågor, att även om EU självklart skall ställa krav på båda parter, är det i dag naturligt att vi ställer hårdare krav på den israeliska regeringen och Sharon.
Sharon har faktiskt huvudansvaret i dag för att utvecklingen skall kunna vändas.
Som många av er har konstaterat, ökar den nuvarande politiken risken för att de extrema grupperna gynnas.
Sharon måste ta sitt politiska ansvar.
Från rådets sida ställer vi naturligtvis också krav på den palestinska sidan: att palestinierna skall ha en mer öppen budget, att de skall arbeta mer utifrån demokratiska, öppna principer, att de skall göra allt som går för att stoppa terroristdåd.
Vad kan då EU göra ytterligare?
Precis som Napolitano sade, är det nämligen viktigt att vi också handlar.
Jag kan garantera att vi inte sitter passiva i väntan på rapporten från Javier Solana till Europeiska rådets möte i Göteborg.
Vi riktar oss till den israeliska regeringen och kräver att den stoppar övervåldet, upphör med avstängningarna av palestinska områden och omedelbart upphör med bosättningspolitiken, som är olaglig och är olaglig ockupation.
Som jag sade, har vi också, riktat kraven mot den palestinska sidan att den skall göra vad som är möjligt för att förhindra terroristdåd och för att minska våldet.
Vi stöder förslagen i Mitchellrapporten; det var glädjande att se stödet för rapporten också här i salen.
Vi stöder även det jordansk-egyptiska initiativet.
Vi tar inte minst, vilket även kommissionen utvecklat, det huvudsakliga ekonomiska ansvaret i dag för de palestinska områdena och för att situationen inte är ännu värre i de palestinska områdena.
Precis som general Morillon sade, är EU i dag aktivare än någonsin.
Jag tror dock att vi alla känner behov av att inte bara ta det ansvar vi gjort hittills - inte bara det stora ekonomiska ansvar vi hittills tagit - utan också behovet av att få ett ännu större politiskt ansvar som också faktiskt motsvarar det ekonomiska ansvar vi tar i regionen.
Genom uppdraget till Javier Solana att utarbeta en roadmap till toppmötet i Göteborg, räknar vi med att EU skall kunna lämna ytterligare ett substantiellt bidrag till fredsprocessen och få en bättre, mer långsiktig strategi för EU: s engagemang i Mellanöstern.
Till syvende och sist är det ändå parterna som måste besinna sig, som måste bryta våldsspiralen, som måste avstå från det alltmer upptrappade övervåldet och återvända till den enda möjliga vägen till fred: eld upphör, stopp för bosättningarna, återgång till förhandlingsbordet.
Jag vill säga till både den israeliska sidan och till den palestinska sidan: Detta är inte en fråga som gäller bara er.
Detta har ett stort internationellt intresse.
Detta är avgörande för allas vår framtid, och därför kräver vi också att parterna tar sitt ansvar.
Som Caudron sade, handlar det i detta läge inte om att vara Israelvän eller Palestinavän, utan det handlar om att vi i EU måste göra allt vi kan för att bidra till fredsprocessen.
