# ID: svediakorp-gov413447
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag hade velat eller skulle vilja att ett stort antal kolleger, men även kommissionen och rådet, gav prov på samma beslutsamhet när det gäller antingen Tjetjenien, med 100 000 döda på mindre än två år, eller det ockuperade Tibet, med 1 200 döda på 40 år.
I dessa frågor finns det tyvärr en viss förmåga att glömma, såväl från rådets och kommissionens sida som från parlamentets.
Som en reaktion på debatten i förmiddags skulle jag vilja börja med att påpeka att Lindh har ett tämligen selektivt tillvägagångssätt, eftersom hon talar med oss om Israels tillbakadragande från Libanon men glömmer att Libanon fortfarande är ockuperat av Syrien.
Jag förvånas av detta förbiseende.
Den politik som föreslås av Lindh, kollegerna och kommissionen är en besvärjelsepolitik.
Den innebär att man glömmer att Barak har lagt fram förslag som ingen israel har gjort före honom och att dessa förslag har förkastats av palestinierna.
Jag tvivlar på att man kan få israelerna att skriva under på en fredsplan genom att ställa dem mot väggen, en plan som Arafat dessutom inte verkar beredd att godta.
Vi måste försöka få lite nytt perspektiv på saken.
Vi borde kanske också minnas vår egen historia under de senaste 100 åren, kanske visa oss något mer generösa gentemot Israel och kanske också börja fundera seriöst på att införliva Israel i Europeiska unionen, på ett sådant sätt att vi inte endast bemöter det israeliska folkets grundläggande oro - vilken inte fråntar palestinierna sina frustrationer och ytterst hårda levnadsvillkor - utan även den grundläggande frågan, nämligen det palestinska folkets djupa oro.
Jag anser att Europa bör ge prov på generositet och erbjuda Israel att bli medlem av Europeiska unionen.
Det är en möjlighet som kan göra Europeiska unionen beredd till större eftergifter, även i frågan om territorierna, låta Palestina utvecklas och Israel att leva i säkerhet i denna region av världen.
Detta förslag har redan undertecknats av 30 ledamöter i Europaparlamentet och ett antal ledamöter i Knesset.
Jag inbjuder kollegerna att så snart som möjligt skriva under på det, så att vi kan inleda en stor debatt om detta förslag.
