# ID: svediakorp-gov413440
# author: Bigliardo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade ledamöter!
För bara någon månad sedan diskuterade vi i denna kammare möjligheten att fredsprocessen i Mellanöstern äntligen skulle kunna närma sig en lösning, i närvaro av företrädare för Israel och Palestina.
I morse var dock TV-nyheterna från Mellanöstern återigen genomsyrade av blod och desperation.
Detta trots att det sedan decennier förgäves produceras resolutioner från FN och Europaparlamentet och hela världen kräver att insatser skall göras.
Också i debatten i kammaren i dag säger vi alla samma sak.
Jag tror inte längre på resolutioner som inte blir mer än pappershögar som ofta samlas i dammiga hörn i parlamentsutskottens arkiv.
Ärade kolleger, det handlar inte om att avfärda palestinierna som försvarar ett folks rätt till ett fosterland som extremister.
Vad det verkligen handlar om är att fråga sig varför - trots resolutionerna - ett folks självständighet fortfarande är underkastat Israels godkännande, varför en nybyggd flygplats inte kan användas, varför det inte betraktas som folkmord när en befolkning på fyra miljoner människor sedan Yom Kippur-kriget har decimerats med nästan 10 procent i ett subtilt och smygande, lömskt och giftigt, cyniskt och grymt krig som inte gör undantag för kvinnor och barn.
Ärande kolleger, jag undrar hur ett folk som har upplevt smärta kan åsamka ett annat folk smärta med en sådan beslutsamhet.
Det var tyvärr när vissa högerkrafter, Sharons höger, återtog kontrollen över Israel som världen enligt den skrämmande logiken i denna politik tappade kontrollen över situationen som helhet.
Vi bör alltså ta ett initiativ som når längre än de papperstigrar världens parlament har sänt ut under alltför många år och som kan leda oss till en beslutsam, konkret och definitiv insats för att genom fred rädda kvinnors, äldres och barns oskyldiga själar.
Det är ingen tillfällighet att Kristus föddes i Palestina!
