# ID: svediakorp-gov413437
# author: Morgantini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 717
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag tackar kommissionär Patten och ordförande Lindh för deras inlägg.
Dagarna och nätterna i Palestina och Israel, liksom i världen i övrigt, kommer att fortsätta att vara fyllda av lidande och tragedier om inte det internationella samfundet gör resoluta insatser för att återställa de internationella och mänskliga rättigheterna.
Gårdagen var ytterligare en smärtans dag: fler än 200 skadades vid check points, däribland en fransk journalist, men palestinierna hade inte skjutit.
På kvällen skördades ännu ett offer, en israelisk bosätterska.
Fler än 500 palestinier har skadats, 23 000 har sårats och hundratals har drabbats av permanent invaliditet.
Vi har bombanfall, hus som läggs i ruiner av bomberna, tusentals träd som har ryckts upp med rötterna - böndernas utkomst och liv - blockerade vägar, desperata kvinnor och män som börjar hungra där de sitter fångade i sina byar, och avrättningar av palestinska ledare som betraktas som militära mål.
De israeliska pacifisterna i Pisnau och jag sörjde mordet på Tabet Tabet, en vän sedan länge.
Skolorna är stängda och mark konfiskerad för nya bosättningar och mer lidande: åttio israeler har dödats, däribland barn och ungdomar.
Vi måste stoppa våldsspiralen eftersom varje dödsfall, om det så är en palestinier eller en israel, tar ifrån oss en del av vår mänsklighet.
Jag förstår desperationen, vreden, förödmjukelsen, de kollektiva bestraffningarna, repressalierna och det frihetsbehov som palestinierna har efter att ha levt under israelisk militär ockupation i trettiofyra år.
Jag förstår den israeliska befolkningens nedärvda rädsla, den förföljelse de har utstått, hur exempellös den förintelse vi européer bär ansvaret för var.
Jag förstår rädslan för att en bomb skall explodera på en buss eller för att en skola skall träffas av skott från en mördare, men denna rädsla ger en inte rätt att ockupera ett annat land och bryta mot internationella mänskliga rättigheter.
Det är vi som har ansvaret för att inte tillåta några uttryck för antisemitism i Europa och därigenom ge israelerna visshet om att vi bryr oss om Israels trygghet, liksom vi bryr oss om det palestinska folket.
Att stoppa våldsspiralen: det är någonting som vi säger sedan allt för lång tid.
Vilken är då vår politik?
Att insistera på att den israeliska regeringen skall återuppta förhandlingarna omedelbart och upphöra med avspärrningen av territorier och bombningar.
Att säkerställa ett internationellt skydd för palestinierna - vilket förutom palestinierna själva även fler än 400 israeliska medborgare har begärt - men framför allt att man slutar att bygga ut bosättningar och vägar, såsom också Mitchell-kommissionen säger.
I tidningen Ha ' aretz igår påpekade Daniel Bensimon hur falsk Sharons motivering att det som sker är en naturlig demografisk utvidgning av bosättningarna är.
Han citerar källor inom den amerikanska underrättelsetjänsten som säger att det finns tjugotusen tomma hus och att många bosättare, också de mest fanatiska, ger sig av.
Han skriver att regeringen borde frysa bosättningarna om den verkligen brydde sig om landets intressen.
Det skulle vara ett positivt budskap till palestinierna, araberna och det internationella samfundet.
Att stoppa våldsspiralen: den palestinska myndigheten måste göra allt som står i dess makt för att förhindra att extremismen tar överhanden.
Det finns inga militära lösningar.
Parlamentet har slagit fast att Europeiska unionen skall spela en politisk roll: den internationella rätten kan inte bara hävdas i uttalanden, den skall vara levande i verkligheten.
Således måste man se till att de överenskommelser som Israel undertecknar respekteras, även avtalet med Europeiska unionen om förbud mot export till Europa av varor som har tillverkats i bosättningsområdena.
Kommissionär Patten sade det mycket tydligt och även Van der Laan slog fast detta.
I den resolution som parlamentet skall rösta om ber vi rådet och kommissionen att överväga om kollektiva straff och oproportionerligt våld inte strider emot principerna i associeringsavtalet och att dra lämpliga slutsatser: vi har ingen avsikt att straffa, men kräver respekt för rättsreglerna.
Det finns ingen tid att förlora för freden: den är nödvändig för palestinierna och israelerna, för regionen, men också för oss.
