# ID: svediakorp-gov413402
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,417
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
För det första vill jag tacka de föredragande för det fantastiska arbete som de har utfört under denna tid med dessa två så viktiga förslag.
Jag erinrar om att Erika, paketet, som det redan har sagts, lades fram precis efter en verkligt beklaglig katastrof, som orsakade miljöproblem för fyra hundra kilometer europeisk kust; att vi agerade snabbt och att förslagen är lyckade, men tyvärr har vi inte lyckats uppnå ett avtal mellan de tre institutionerna i det informella trepartssamtalet.
Och det som kommissionen beklagar allra mest är att vi var så nära att uppnå det.
De aspekter som har gjort att vi inte kan komma överens är oviktiga, men jag fruktar att dessa aspekter kommer att tvinga oss att gå till förlikning och vi kommer att bli ytterligare tre eller fyra månader försenade med att nå en överenskommelse om förslagen.
Allt detta när vi - parlamentet, kommissionen och rådet - kan vara mycket stolta, eftersom tack vare vår fasthet, särskilt parlamentets och kommissionens och tack vare vårt gemensamma arbete har vi uppnått att Internationella sjöfartsorganisationen antar praktiskt taget alla våra krav på tillämpning av dubbla skrov in i minsta detalj i syfte att uppnå en ökad säkerhet ombord på oljefartygen genom att fastställa maximala tidsfrister för att underhålla dessa och möjliggöra att oljefartyg med enkelskrov kan anlöpa våra hamnar.
Vi måste acceptera det som har hänt, men kommissionen kommer naturligtvis att fortsätta att arbeta för att vi skall kunna uppnå ett avtal mellan de tre institutionerna så fort som möjligt i förlikningen.
Främst mellan parlamentet och rådet, även om vi kommer att medla, vilket är vår uppgift.
De aspekter som har med besättningarna att göra har påtalats under debattens gång.
Jag håller med de kolleger - och det har varit många som har påtalat detta - att problemet med besättningarna är en nyckelfråga.
Vi har lagt fram ett meddelande om sjömansskap, besättningar, utbildning och fortbildning.
Dessutom anser vi att det är nödvändigt att bidra med positiva förslag och vi utvärderar för närvarande hur man skall kunna utvidga fördelarna med de förslag som till exempel det som för närvarande gäller i Storbritannien om tonnageskatten och hur man skall kunna få andra medlemsstater i unionen att genomföra detta slags åtgärder, eftersom katastroferna ofta orsakas av mänskliga fel.
Det är sant att det finns andra orsaker som beror på fartyg som är substandard, som det har sagts här, men det handlar allt för ofta om mänskliga fel, brist på utbildning, och i bland handlar det till och med om småsaker som att besättningen talar olika språk, vilket gör att de inte förstår varandra, och liknande saker.
Därför är det viktigt att tänka på dessa faktorer, eftersom vissa av säkerhetsaspekterna har med sådana saker att göra.
Vi går vidare till förslagen.
När det gäller ändringsförslag 1 av direktivet om hamnstatskontroll vill jag säga - vilket jag även har sagt tidigare - att kommissionen fullständigt håller med om vad föredraganden Watts säger om behovet av att obligatoriskt och successivt installera svarta lådor ombord på fartygen i de flottor som anlöper Europeiska unionens hamnar.
Vi anser däremot att detta inte är det rätta tillfället, vilket vi har påtalat i paketet Erika II som parlamentet diskuterar för närvarande.
Jag anser att den här frågan inte hör hemma i detta direktiv.
Vi anser dessutom att förslaget om automatiskt förbud för fartyg som saknar manöverskrivare är opraktiskt.
Det är uppenbart att det är omöjligt att förbjuda ett fartyg att segla utan en föregående inspektion, och när det gäller principer kan inte förbudet användas som en lösning på alla problem som gäller säkerhet ombord på fartygen.
I det statliga kontrollsystemet av hamnarna är den rätta metoden att komma till rätta med den här bristen att fartyget inspekteras och därefter beslagtas.
Ändringsförslaget omfattar dessutom fartyg med en bruttovikt på över tre hundra ton, vilket överskrider såväl det internationella systemet som kommissionens förslag med råge, vilket endast omfattar de fartyg som har en bruttovikt som överstiger mer än tre tusen ton.
Dessutom är det mycket möjligt att företagen på internationell nivå förses med en förenklad manöverskrivare, vilket skulle betyda en mycket lägre installationskostnad och som emellertid ger grundläggande fakta, vilka dessutom är viktiga eftersom de förenklar inspektionerna för hamnmyndigheterna.
Kommissionen anser även att detta ändringsförslag inte bör inkluderas i artikel 7, eftersom det handlar om sanktioner av de fartyg som inte respekterar miniminormerna eller för bekvämlighetsflagg, och här avser vi sanktioner mot en specifik brist ombord på ett fartyg.
Men vi anser framför allt att dessa frågor snarare måste införlivas i det framtida ändringsförslaget som ingår i paketet Erika II.
Herr Watts, jag håller alltså med om - vilket jag har sagt vid upprepade tillfällen - detta behov.
Det är absolut nödvändigt att installera svarta lådor.
Problemet är var de skall installeras.
Man måste även överväga manöverskrivare.
Möjligheterna att kombinera dessa måste undersökas, eller helt enkelt ett eller annat system beroende på fartygstyp och den typ av last det transporterar.
Kommissionen kan godta ändringsförslag 2 som handlar om översynsklausulen, men detta bör ske under en period av tre år efter det datum som direktivet tillämpas, och inte efter att direktivet har trätt i kraft, eftersom det är nödvändigt att utvärdera tillämpningen av direktivet efter att en avsevärd tidsperiod har passerat.
Med denna partiella ändring har vi inga problem att godta det.
Vad gäller det direktiv som handlar om klassificeringssällskapen, vill jag understryka att jag fullständigt håller med om vad föredraganden Ortuondo Larrea och resten av parlamentets ledamöter säger.
De anser att det är mycket enkelt för medlemsstaterna att helt enkelt lasta över allt ansvar på klassificeringssällskapen, och på så sätt slippa undan sitt eget ansvar vad gäller den kontroll som hamnmyndigheterna utför.
När det gäller ansvarsfrågan, vilket det mest kontroversiella ändringsförslaget handlar om, vill jag betona att det obegränsade ansvaret redan är en princip i fall av allvarliga brister.
Jag beklagar att vi inte har lyckats att nå ett avtal om detta initiativ.
I jämförelse med de stora förbättringar av säkerheten till havs som har uppnåtts i den allmänna texten, är det sant att vi till slut har trasslat in oss i en mindre viktig aspekt jämfört med helheten - och jag måste säga att detta smärtar mig en aning.
Om vi koncentrerar oss på ändringsförslagen till direktivet om klassificeringssällskapen, kan jag säga att kommissionen kan godta ändringsförslagen 2, 5, 6 och delar av 7 - förutsatt att den referens som är en kopia av resolution 847 / 20 från Internationella sjöfartsorganisationen tas bort.
Vi kan dock inte godta ändringsförslag 1.
Vi håller med parlamentet om att det inte bör finnas några yrkesmässiga, personliga eller familjerelaterade kopplingar mellan fartygets skeppsredare och klassificeringssällskapen, och det står redan i texten.
Problemet är att det förslag de kommer med går ett steg längre, vilket medför att det blir praktiskt taget omöjligt att tillämpa det.
Jag hoppas att de kan tänka om när det gäller detta ändringsförslag.
Jag tror verkligen att det skulle vara till allas fördel.
Ändringsförslagen 3 och 4 handlar om den känsliga ansvarsfrågan.
Parlamentet vill fastställa maximala ansvarskvoter, och jag håller med om att det är nödvändigt att upprätthålla ansvarsprincipen.
Faktum är att kommissionen sökte en högre nivå av harmonisering genom förslaget om tak.
Emellertid måste jag erinra er om att vi har kunnat enats om alla de andra frågorna.
Vi måste försöka sätta igång förslaget så fort som möjligt.
Vi måste försöka nå överenskommelser om vi inte kan komma fram till en andra behandling.
Kommissionen kommer alltid att finnas till hands för att föreslå olika metoder och för att medla, men jag vill hur som helst än en gång upprepa mitt tack för det fantastiska arbete som de två föredragande Watts och Ortuondo har utfört och jag vill även tacka kammaren i dess helhet, eftersom jag anser att den i hög grad har bidragit till att förbättra kvaliteten på förslagen, inte bara när det gäller kommissionens ståndpunkter, utan även i allmänhet.
