# ID: svediakorp-gov413393
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 324
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det fanns en tid då stora europeiska företag regerade över transporten över världshaven.
De gjorde det med egna fartyg som var registrerade i det land där ägaren var etablerad och jobbade med till största delen inhemska bemanningar.
De ämnen som de transporterade var mindre skadliga än nu och de hade fortfarande mycket litet besvär med ytterst billig konkurrens, särskilt från tredje världen.
Dessutom kunde de inför allmänheten i hemlandet inte tillåta sig några stora skandaler.
Just under dessa omständigheter var arbetsförhållandena och säkerheten i sjöfarten långt ifrån idealiska.
De nationella myndigheterna och fackförbunden hade då bättre möjligheter att kontrollera verksamheten än nu.
Om företag vill dra sig undan inblandning från myndigheternas sida så lyckas det bäst i den sjöfart som delvis utspelar sig utanför staters territorialvatten.
Där försöker man segla med skeppsvrak och underbetalade bemanningar.
De båtarna registreras i ett annat land än ägarens och helst i ett land med låg skatt och dålig kontroll.
Bemanningen rekryteras där arbetslösheten är stor och lönen för arbete är låg.
Många fartyg är föråldrade och försummade och då är risken stor att avfall och last hamnar i havet.
Säkerheten för personalen är ofta dålig och miljöriskerna är stora.
Egentligen anser jag att det inte borde vara enskilda klassificeringskontor som kontrollerar fartyg utan myndigheterna i gott samarbete med fackförbunden och miljörörelsen.
Så länge det inte är fallet, så är det nödvändigt att se till att klassificeringskontoren inte är beroende av dem som de måste kontrollera, utan en sådan garanti är nämligen varje kontroll meningslös.
Jag stöder gärna förslag om uteslutande av klassificeringskontor som har band till fartygsägaren och om bättre regelbundna kontroller av de här kontoren.
Det är ett steg i rätt riktning, precis som förbudet mot tankfartyg med enkelt skrov och vägrandet av tillträde för båtar från stater med så kallad " bekvämlighetsflagg ".
