# ID: svediakorp-gov413388
# author: Ortuondo Larrea (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 622
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- Herr talman, fru kommissionär!
Det har nu gått ett år sedan fartyget Erikas olyckliga förlisning, vilken utlöste en verklig miljökatastrof vid de franska kusterna nära Calaissundet.
Under tiden har Europaparlamentet arbetat med ett förslag som kommissionen lade fram, vilket kallas Erikapaketet I. Detta förslag innehåller två, tre viktiga betänkanden.
Ett av dessa antogs.
Det andra, som Watts har författat, vilket han har kommenterat; och det tredje som handlar om klassificeringsorganisationerna, vilka är de organisationer som utför säkerhetsinspektioner av fartygen, anser vi vara särskilt viktiga, eftersom det kommer att inträffa många olyckor som den med Erika om vi inte lyckas utöva tillsyn av de fartyg som seglar under unionens medlemsstaters flagg, och även övriga fartyg, och se till att de har lämpliga säkerhetsförhållanden ombord.
Som jag sade i början har det olyckligtvis gått ett och ett halvt år sedan Erikas olycka i december år 1999, och vi diskuterar fortfarande andra behandlingen av kommissionens förslag.
Det förefaller mig som om vi kommer att vara tvungna att fortsätta att diskutera i parlamentet.
Enligt min åsikt svarar inte de europeiska institutionerna mot medborgarnas krav.
Jag anser att de vill ha mer smidiga och mer effektiva svar på de frågor som inte endast drabbar personer utan även miljön, djur- och växtlivet, vilket var fallet med Erikas olycka.
Den 30 november år 2000 antog Europaparlamentet arton ändringsförslag till kommissionens förslag vid första behandlingen, och i sitt ändrade förslag av den 12 december 2000 antog kommissionen parlamentets ändringar till vissa delar.
På grundval av den politiska överenskommelse som nåddes i december år 2000, antog rådet sin gemensamma ståndpunkt den 28 februari 2001, i vilken det godtog fjorton av parlamentets ändringsförslag.
När denna fråga åter behandlades i Europaparlamentets utskott för regionalpolitik, transport och turism, fördes vissa frågor åter fram, och jag kommer att konkret ta upp vissa av dessa i storleksordning.
För det första bör de erkända organisationerna varken godkännas eller kontrakteras om dessa eller de anställda inom organisationen har personliga kopplingar till redaren eller den som är ansvarig för fartygets drift.
Utskottet har även antagit punkten om sällskapens skyldighet att rapportera utvärderingsresultaten rörande deras kvalitetssystem.
Detta skall ske regelbundet.
Klassificeringssällskapen förbinder sig även att rapportera regelbundet till kommissionen och de måste även vara beredda att samarbeta med hamnstaternas kontrollmyndigheter.
Jag drog självmant tillbaka ett ändringsförslag efter påtryckningar från kommissionen och rådet.
Det handlade om de fall där ett klassificeringssällskap inte har sitt säte eller huvudkontor inom Europeiska unionen.
Enligt min åsikt är även denna fråga viktig, eftersom vi kommer att utöva kontroll över klassificeringssällskap som har sin verksamhet i våra länder, men inte andra erkända sällskap som dock har sitt säte utanför våra länder.
Men det viktigaste, och det är här som de största meningsskiljaktigheterna finns, handlar om klassificeringssällskapens ekonomiska ansvar i händelse av försumlighet eller underlåtenhet från sällskapets sida när de utför inspektioner av fartyg.
Inför kommissionens förslag om att fastställa tak för de belopp ett klassificeringssällskap kan åläggas att betala, har parlamentet försökt finna en ståndpunkt som ligger i linje med rådets inställning, och har därför föredragit att ha kvar en liten öppning i syfte att taket inte skall vara fast, utan att det kan tillämpas i intervaller och att varje medlemsstat själv skall kunna välja det tak som passar bäst för dem.
Rådet avvisar emellertid denna ståndpunkt, och vill inte höra talas om tak.
Jag anser att vi måste gå djupare in på detta för att så snabbt som möjligt nå ett avtal.
