# ID: svediakorp-gov413377
# author: Lucas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Samtidigt som vissa av motiveringarna bakom detta initiativ givetvis är mycket bra, har Gruppen De gröna ett antal frågor om initiativet, både när det gäller detaljer och den allmänna huvudinriktningen.
När det gäller detaljerna förs, som man redan sagt, ca 99 procent av exporten från de minst utvecklade länderna redan in på EU-marknaderna tullfritt.
Problemet handlar inte så mycket om tillgång som om begränsningar på utbudssidan, och som om frågor som rör infrastruktur, utbildning och yrkesutbildning.
Jordbruket är det kärnområde som de minst utvecklade länderna för tillfället inte har tillgång till, ändå är det precis det område där vi ser förseningar när det gäller socker, ris och bananer.
Andra har tagit upp en berättigad oro om livsmedelssäkerhet i fattigare länder.
Snarare än att använda sin jord för en ständigt ökande export av jordbruksvaror norrut, finns det viktiga frågor som måste ställas om att föda sin egen befolkning.
Jag vill ta upp frågan om den allmänna principen bakom detta initiativ.
När jag var på AVS-mötet i Gabon tidigare i år, lovordade kommissionär Nielson initiativet och sade att det var ett stort tecken på framsteg att fattiga länder nu drivs in i konkurrens med varandra.
För mig är det inte ett tecken på framsteg, utan ett tecken på galenskap.
Om de fattigare länderna konkurrerar med varandra för ett litet antal varor kan detta enbart dra ner de internationella priserna, och vinnarna blir de i norr, inte de i söder.
Marknaderna i norr är tyvärr inte obegränsade.
Vi ser redan hur " Allt utom vapen " initiativet riskerar att undergräva Cotonouavtalet, och hur förmånstillträdet som redan har garanterats AVS-länder nu hotas.
I vissa avseenden anklagas EU för att ta från de fattiga för att hjälpa de fattigaste.
Slutligen oroar det mig att de öppna marknaderna och den globala integrationen håller på att ersätta utvecklingspolitiken.
Vi måste tänka i mer kreativa banor när det gäller att stödja de fattigare länderna i deras egna regionala utvecklingsstrategier.
