# ID: svediakorp-gov413366
# author: Cunha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 341
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär!
Som föredraganden har understrukit är erfarenheterna från tidigare fiskeavtal med Grönland en ganska stor besvikelse, med mycket låga procent fångstnivåer i förhållande till de ursprungligen fastställda kvoterna.
Fast man inte har fiskat betalade ändå Europeiska unionen ett årligt genomsnitt på 38 miljoner euro under förra avtalets tidsperiod.
Det som är ännu mer förskräckligt med detta tredje avtal är att det minskar fiskemöjligheterna för den period det gäller, men ökar ersättningen från Europeiska unionen till 43 miljoner euro om året.
Vi kommer alltså att betala mer för att fiska mindre.
Vad beror då Europeiska unionens beslut att skriva under fiskeavtalet på, trots de negativa erfarenheterna från det förra avtalet?
Föredraganden framhåller framför allt två saker: Den första är avtalets betydelse för andra avtal i regionen, främst med Norge och Island, och det senare är oumbärligt för de flottor som fiskar där.
Av dessa skäl och trots all inkonsekvens föreslår föredraganden att man skall skriva avtalet.
Jag förstår dessa skäl, och därför opponerar jag mig inte heller mot föredragandens förslag, även om ändringsförslag från flera kolleger har godkänts.
Det är dock viktigt att tänka på att avtalet, i enlighet med de två främsta argument som föredragens anförde för att vi skulle stödja detta avtal, bör följas av andra fiskeavtal, vilket vi vet inte har skett när det gäller Marocko, trots att det var oumbärligt för två medlemsstater som fiskade där och att det var en viktig signal för att också sluta andra fiskeavtal i regionen, som när det gäller Mauretanien och andra länder söder om Mauretanien.
Det råder ingen tvekan om att vi ser en obegriplig politik där man väger olika och använder två olika måttstockar, och jag hoppas att regeringarna i de medlemsstater det gäller - Portugal och Spanien - beaktar det som har skett och som håller på att ske med avtalet med Grönland, för att få igenom ett liknande förfarande i rådet.
