# ID: svediakorp-gov413317
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 291
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Kommissionen har upprepade gånger försökt förbättra samordningen mellan Europeiska unionen och den monetära unionen för att lösa problemet med den externa representationen i Internationella valutafonden.
I slutet av år 1998 nåddes ett avtal i Wien på grundval av ett förslag från kommissionen.
Medlemsstaterna har emellertid inte följt detta.
Kommissonens förslag gick ut på att i enlighet med avsnitt 4 i artikel 111 i EG-fördraget skulle ett beslut fattas om att gemenskapen i början skulle företrädas av ordförandeskapet för euroområdet, Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken.
Medlemsstaterna slöt emellertid ett annorlunda avtal som minskar giltigheten av detta förslag, i synnerhet avseende ordförandeskapet för euroområdet.
Men dessa förslag, som redan är begränsade, tillämpas inte i praktiken.
Vad som för tillfället har uppnåtts i praktiken är att samordningen av den ekonomiska politiken förbättras något och att åsikter om de ståndpunkter som har antagits i Internationella valutafonden utbyts genom den ekonomiska och finansiella kommittén.
Denna samordning finns såväl i Bryssel som i Washington, och jag anser att detta har gjort det möjligt att avancera något i samordningsprocessen.
Men om ni frågar mig om kommissionen är nöjd med denna process, måste jag svara er att vi varken är nöjda med processen eller med den nivå av samordning som har uppnåtts, även om vi är medvetna om att det finns två begränsningar: för det första att Internationella valutafonden utgörs av stater.
Unionen är inte medlem som sådan i fonden - och detta ger oss vissa tänkvärda svårigheter.
För det andra omarbetas fondens stadgar för tillfället, och detta måste vi också ta hänsyn till om vi skall kunna nå framsteg i processen av extern representation.
