# ID: svediakorp-gov413264
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,088
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Fru talman, ärade parlamentsledamöter!
Utvecklingen är hållbar om den tillfredsställer den nuvarande generationens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina egna behov.
Denna definition formulerades av Bruntlandkommissionen 1987 och ligger till grund för Rioförklaringen.
Europeiska unionen lovade att överföra detta begrepp till konkreta strategier i tid för världstoppmötet om en hållbar utveckling 2002.
Vi har med andra ord en lång historia bakom oss och det gläder mig att kunna meddela att kommissionen i dag har röstat om - och godkänt - sitt förslag till Europeiska unionens strategi för en hållbar utveckling inom ramen för våra förberedelser inför detta världstoppmöte.
En hållbar utveckling är ett av unionens viktigaste mål och det har faktiskt varit ett av huvudsyftena med den europeiska integrationen sedan det infördes i Amsterdamfördraget genom den nya artikel 2.
Det var således ett gott val att ge den hållbara utvecklingen en så framträdande plats.
Om en hållbar utveckling tidigare betraktades som en lyx, så växer i dag medvetenheten om en hel serie oroande och viktiga trender som vi måste ta itu med nu, innan det blir för sent.
En del av dessa trender, som växthuseffekten eller förlusten av den biologiska mångfalden, är av grundläggande betydelse för jordens ekologiska funktion och därmed av avgörande betydelse för människans framtida öde.
Men det skulle vara ett misstag att koppla samman idén om en hållbar utveckling med elände och ödeläggelse.
Den verkliga utmaningen för en politik för hållbar utveckling är i själva verket att se till att den ekonomiska utvecklingen, den sociala sammanhållningen och miljöskyddet går att förena.
För att detta skall lyckas krävs ytterligare tekniska framsteg och ekonomiska instrument som är effektiva och uthärdliga.
Lyckas vi bara strukturera våra politiska program på ett intelligent sätt och i god tid ange våra långsiktiga mål, kommer våra ekonomier inte att stöta på några problem när det gäller att gå den hållbara utvecklingens väg.
Det dokument som i dag godkänts av kommissionen är avsett att utgöra grunden för den strategi som Europeiska unionen borde - och skall - anta den 15-16 juni vid Europeiska rådet i Göteborg.
Dokumentet är vårt svar på uppmaningen som framfördes i december 1999 i Helsingfors att utarbeta ett förslag till strategi på lång sikt för att samordna olika politiska program i syfte att uppnå ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet.
Jag kan föreställa mig att denna fråga inte enbart kommer att bli aktuell vid toppmötet i Göteborg utan även när det gäller de punkter som skall diskuteras med president Bush i det bilaterala möte som äger rum före toppmötet.
Vilken är då den strategi som vi föreslår och som vi dag har fattat beslut om?
För det första är denna strategi inledningsfasen i en plan i två steg.
Framför allt är vi beredda att ta vårt fulla ansvar på internationell nivå, dvs. att visa en total solidaritet inom detta område.
Vi vill se till att alla våra politiska beslut bidrar till att främja en globalt hållbar utveckling.
När vi väl har ställt vårt eget hus i ordning kommer vi att insistera på att även andra länder tar sitt ansvar.
Vi vill dessutom föra upp den hållbara utvecklingen på agendan i samtliga internationella institutioner.
För det andra: att främja en hållbar utveckling innebär att koppla samman och inbördes integrera de ekonomiska, sociala och ekologiska målen i det samhälle vi lever i.
Om inte våra politiska beslut blir konsekventare kommer framstegen mot en hållbar utveckling att bli mycket begränsade.
För att strategin skall fungera måste vi lämna de abstrakta diskussionerna om tolkningar och definitioner när det gäller hållbarhet: vi måste omsätta det begrepp som beskrevs av Bruntlandkommissionen i konkret handling.
För att övervinna motståndet från olika sektorer och bestämma mål som motsvarar våra intressen på lång sikt föreslår vi kraftfulla politiska åtgärder och ambitiösa beslut och vi kräver naturligtvis att medborgarna engagerar sig i processen på individuell och kollektiv nivå.
Regeringar kan bestämma ramarna men i slutändan kan det inte bli någon hållbar utveckling om personer och företag inte fattar de rätta besluten i samband med konsumtion och investeringar.
Kommissionen har för avsikt att anta denna utmaning och föreslå horisontella åtgärder för att stärka den totala effekten av våra politiska beslut.
Åtgärderna syftar till att garantera att vi uppnår fyra resultat.
För det första: om man skall formulera en politik inom något område, så måste man identifiera de eventuella sideffekterna, positiva eller negativa, inom alla andra områden.
För det andra måste alla politiska beslut göra den hållbara utvecklingen till sin främsta inspirationskälla.
Framför allt bör de konkreta kriterierna för en hållbar utveckling bli till viktiga ledande principer för framtida revideringar av gemenskapspolitiken, även inom områden som jordbruk, fiske och transporter samt inom övriga sektorer.
För det tredje måste vi avskaffa alla subventioner som uppmuntrar till ett oreflekterat utnyttjande av naturresurser.
Detta är ett område där vi måste fatta modiga beslut.
För det fjärde är den hållbara utvecklingen beroende av alla de dagliga beslut som fattas av miljontals företag och konsumenter i samband med investeringar, konsumtion och rörlighet.
Det är därför viktigt med en pedagogisk och aktivt stödjande attityd till förmån för en hållbar utveckling.
Vi vill med andra ord uppmuntra företagen att utforma planer i detta avseende och uppmanar till exempel alla de börsnoterade företagen med minst 500 anställda att i sina årsrapporter redogöra för i vilken mån man uppfyllt de ekonomiska, miljömässiga och sociala målen.
Den tredje aspekten fokuserar på ett mycket tydligt sätt de risker vi möter i denna vår aktivitet till förmån för en hållbar utveckling.
Förutom de horisontella åtgärderna föreslår vi en serie tydliga mål och kriterier på unionsnivå för att bemöta det vi uppfattar som risker om man skall genomföra principen om en hållbar utveckling.
Som ni kanske minns pekade vi i mars på ett antal oroväckande tecken på irreversibla försämringar inom sex områden: klimatförändring, fattigdom och social utstötning, befolkningens åldrande, trafik, minskning av naturresurser och förlust av biologisk mångfald samt riskerna för folkhälsan.
Dessa tendenser berör oss alla.
För att hindra utvecklingen måste vi vidta kraftfulla och riktade åtgärder och vi måste göra det genast, med tanke på att vi redan nått gränsen i många fall.
De senaste europeiska råden i Lissabon, Nice och Stockholm har redan fattat beslut om ambitiösa åtgärder för att bekämpa fattigdomen och den sociala utstötningen och för att ta itu med de sociala konsekvenserna av att befolkningen blir äldre.
Vi föreslår därför inga nya initiativ på dessa båda områden.
Men låt mig understryka att dessa - de sociala sektorerna - utgör en integrerad del av Europeiska unionens strategi för en hållbar utveckling, på jämbördig fot med miljön och folkhälsan.
Inom de övriga fyra sektorerna förslår vi däremot nya, ambitiösa mål.
Naturligtvis är de mest ambitiösa målen även de mest kontroversiella.
För att bekämpa klimatförändringen föreslår vi till exempel, förutom åtagandena från Kyoto, ytterligare minskningar av utsläppen av växthusgaser med en procent av den nivå som gällde 1990, och detta till och med år 2020.
Vi föreslår ambitiösare mål när det gäller energiskatten och vi förslår att alla bidrag för produktion och konsumtion av fossila bränslen gradvis avskaffas före 2010.
Allt detta är förslag som medför ganska kraftiga politiska och ekonomiska förändringar.
Naturligtvis måste vi vidta åtgärder för att skapa alternativa sysselsättningar för de anställda i de gruvor som stängs, eller inom de övriga sektorer som drabbas, och i samband med utvidgningsförhandlingarna måste vi dessutom granska den speciella situationen för kol i några av kandidatländerna.
Slutligen finns bland de åtgärder som vi föreslår ett förslag om att senast 2010 höja den procentuella andelen alternativa bränslen, bland annat biobränslen, till minst 7 procent av den totala mängd bränsle som förbrukas av bilar och lastbilar.
För att bemöta hälsoriskerna föreslår vi att alla kemiska ämnen senast år 2020 tillverkas eller används enbart på sätt som inte innebär betydande risker för människors hälsa och för miljön, och att bidragssystemet för den gemensamma jordbrukspolitiken läggs om för att garantera nyttiga produkter och främja kvalitet och inte kvantitet.
Detta kommer till exempel att medföra att bidragen för tobaksodling gradvis avskaffas.
Även inom detta område måste vi hitta alternativa försörjningsmöjligheter, bland annat på grund av att dessa typer av produktion i vissa fall sker i verkligt fattiga regioner.
Det rör sig med andra ord om en politik som måste samordnas.
För att förbättra transportsystemen föreslår vi bland annat att man skall frikoppla ökningen inom transportsektorn från ökningen av BNP och att agera så att andelen transporter på landsväg år 2010 inte överstiger den andel som gällde för 1998, det sista år från vilket vi har exakta uppgifter.
Detta är ett mål som kan verka blygsamt, men det kommer att medföra mycket kraftiga förändringar och investeringar.
Detta är ett par exempel - även om jag verkligen inte redovisat alla de beslut som fattades - på våra förslag till rådet i Göteborg som tydligt visar att det kommer att krävas ett starkt politiskt ledarskap om dessa mål skall kunna omvandlas till konkret lagstiftning.
Det fjärde och sista elementet, slutligen: en strategis trovärdighet är beroende av att det sker en effektiv granskning av genomförandet och att det förekommer kontrollmekanismer.
Vid Europeiska rådets sammanträde i Stockholm bestämdes att alla den hållbara utvecklingens aspekter skall granskas under det årliga Europeiska rådet på våren.
Att det sker en sådan återkommande granskning av detta område varje vår innebär att man lägger till en serie indikatorer till dem som redan överenskommits i Lissabon.
De indikatorerna blir naturligtvis en konsekvens av de långsiktiga mål och delmål som kommissionen kommer att föreslå i sitt strategidokument för Göteborg.
För att strategierna skall fungera anser kommissionen dessutom att man måste ändra arbetssätt inom samtliga Europeiska unionens institutioner, och i första hand gäller detta kommissionen själv.
I alla faser av gemenskapens lagstiftningsprocess finns det i själva verket en obehaglig tendens att formulera och diskutera politiska förslag utan tillräcklig hänsyn till kopplingen mellan olika sektorer.
Det sätt på vilket kommissionen och, tror jag, även rådet och parlamentet, för närvarande är organiserade, förstärker denna inskränkta och sektoriella strategi.
Vi måste därför fråga oss vilka åtgärder som skall vidtas för att avskaffa de institutionella hinder som förhindrar oss att formulera politiska program som generellt är uppbyggda kring idén om en hållbar utveckling.
För kommissionens del kommer vi att starta en rundabordsgrupp för ett hållbart samhälle, dvs. ett organ sammansatt av fristående konsulter som svarar direkt inför kommissionens ordförande.
Vi kommer att ta hänsyn till deras arbete när vi utarbetar den sammanfattande rapporten i december varje år.
Dessa konsulter skall dessutom ge rekommendationer om hur gemenskapspolitiken som helhet kan bli mer sammanhängande.
Enligt vår mening - men detta är bara ett förslag - kunde det vara nyttigt om rådet och parlamentet inför liknande instrument som hjälper oss att föra en kontinuerlig och konstruktiv dialog.
Fru talman, ärade ledamöter!
Jag är övertygad om att om vi lyckas omvandla de konkreta förslag som jag har beskrivit i dag till lagar, så har Europeiska unionen goda förutsättningar att på lång sikt bli ett mycket rättvisare samhälle och ett samhälle som visar mycket större respekt för miljön och för människan.
För att garantera en bättre livskvalitet för oss själva och våra barn måste vi se till att den hållbara utvecklingen blir något intressant och stimulerande för alla européer, och inte bara för dem som direkt deltar i arbetet.
Detta kommer utan tvivel att innebära uppoffringar på kort sikt, men på lång sikt kommer det att ge stora fördelar.
Det vi inte kan göra är att låta de nuvarande tendenserna fortsätta utan att reagera.
Vi inbillar oss inte att vi kan förändra världen i Göteborg, men vi kommer sannerligen att ge en signal som blir startskottet för att förändra vanor och beteenden.
Europa måste bli ett föredöme på detta område, och vi kommer att göra vårt bästa för att denna nya utveckling skall få en lycklig start.
(Applåder)
