# ID: svediakorp-gov413151
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 340
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I ett yttrande från rådets rättstjänst angående ramdirektivet för vatten betraktas en sänkning av utsläpp till nästan noll inte som något juridiskt bindande.
När det gäller bakgrundsutsläpp är det mycket riktigt omöjligt.
Förutom detta så släpps till exempel vid gasutvinning alltid en liten mängd kvicksilver ut i vattnet.
Om kvicksilver alltså anges som prioriterat farligt ämne, så kan inte någon naturgas utvinnas längre.
Jag tycker det verkar bättre med en lista över farliga prioriterade ämnen, av vilka utsläppen kan minskas med 95 till 99 procent, än en med bara ett ämne av vilket utsläppet kan minskas med 100 procent.
Om man håller fast vid resultatskyldigheten för en minskning till 100 procent, så kommer det egentligen att bli omöjligt att ange prioriterade farliga ämnen.
I utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har jag redan tidigare kritiserat den metod som används för att upprätta listan över prioriterade ämnen i vatten.
Fördelen med metoden är att den är snabb, nackdelen är dock att det saknades många uppgifter vid bedömningen.
Särskilt för metaller är resultatet av den använda metoden diskutabelt.
Nickel finns upptaget på listan, eftersom nickel i januari 1990 angavs vara cancerframkallande om det inandas i pulverform.
För nickel i vatten har den risken dock aldrig påvisats.
Det vore bättre om vi först avvaktade resultaten av den omfattande undersökning om nickel i vatten som just nu genomförs i Danmark.
Dessutom är det så att det för andra metaller finns anvisningar om att de bör tas med på listan över prioriterade ämnen, till exempel koppar och arsenik.
Jag inser att det är mycket svårt att göra en bra bedömning av metallerna eftersom de förhållanden som har ett viktigt inflytande på metallerna, till exempel hårdhet och surhetsgrad, kan skilja sig avsevärt mellan de olika länderna i Europeiska unionen.
När det gäller metaller borde vi kanske vi kanske därför välja en regional taktik i stället för en europeisk.
