# ID: svediakorp-gov413141
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,333
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill börja med att tacka herr Florenz för hans arbete i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och för det utmärkta samarbete som han har upprättat mellan alla grupperna och med kommissionen.
Vi angriper det specifika problemet med avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter av följande skäl.
Vi har hört dem tidigare, men jag upprepar att detta är den snabbast växande delen av avfallsströmmen - den växer i själva verket tre gånger så snabbt som andra avfallsströmmar.
Var och en av oss producerar i medeltal omkring 14 kilo sådant avfall per år.
År 2010, när detta direktiv kommer att tillämpas fullt ut, kommer det avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter att motsvara över 8 procent av den totala kommunala avfallsströmmen.
För närvarande deponeras eller förbränns nittio procent av detta avfall utan att först omhändertas.
Detta innebär resursslöseri, både när det gäller hanteringskostnaderna och den dåliga användningen av naturresurser.
Elektriska och elektroniska produkter är en stor källa till vissa farliga ämnen i avfallsströmmen.
Det räcker med ett exempel för att belysa detta: 40 procent av det bly som finns i deponier och 50 procent av det bly som frigörs vid förbränning kommer från detta slags produkter.
Slutligen finns det, eftersom medlemsstaterna redan handlar på det här området, starka argument för samordning på gemenskapsnivå.
Huvudsyftet med förslagen till direktiv är att förhindra att elektriska och elektroniska produkter deponeras eller förbränns.
För att detta syfte skall uppnås, fastställs i direktivet en rad krav.
Medlemsstaterna skall upprätta separata ordningar för insamling från hushållen; konsumenterna har rätt att kostnadsfritt bli av med sitt avfall, och tillverkarna ansvarar för att forsla bort avfallet från centrala insamlingsplatser och se till att det omhändertas på lämpligt sätt genom återvinning och återanvändning.
Dessutom finns det i direktivet krav på att vissa farliga ämnen, som bly och kvicksilver, skall ersättas till år 2008.
Låt mig svara på några av era frågor.
Jag skall börja med Davies fråga.
Som jag förstod honom menade han att det, om dessa lampor undantogs, skulle innebära att de blev något billigare.
Det ligger emellertid egentligen ingen motsägelse i att samla in dessa lampor.
Det är mycket viktigt att de ingår i detta slags system.
Det kommer ändå att vara billigare att tillverka en miljövänlig lampa.
Vi har inte ställt upp specifika återvinningsmål för lampor, enbart för lysrör.
Jag tror att tillverkarna av dessa lampor skulle vilja ingå i denna ordning.
Vi är alla oroliga över de bromerade flamskyddsmedlen.
Kommissionen anser att det finns tillräckliga bevis för att förbjuda användningen av två kategorier av bromerade flamskyddsmedel, polybromerade bifenyler (PBB) och polybromerade difenyletrar (PBDE) - det mot bakgrund av de riskbedömningar som utförs om dem.
Vi har tillräckligt med bevis för att kunna förbjuda dem.
Vi håller med om att en mekanism för att förbjuda nya ämnen bör upprättas.
Det är naturligtvis viktigt - och i linje med strategin för den framtida kemikaliepolitiken - att vi tillåter en sådan utveckling och lägger till nya ämnen.
Vi erkänner att vi i dag inte förfogar över tillräckliga riskbedömningar och bevis för att sammanställa en fullständig förteckning över alla befintliga flamskyddsmedel, vilken även måste inbegripa de risker som är förknippade med att ta bort dem från vissa ämnen där de kan förhindra brand och så vidare.
Översynen bör omfatta alla potentiellt farliga ämnen.
Jag övergår nu till Lunds fråga om Danmark.
Kom ihåg att direktivens syfte är att få till stånd en hög gemensam skyddsnivå.
Dessa produkter saluförs över hela Europeiska unionen, och det är anledningen till att det är nödvändigt att ha en hög skyddsnivå i hela EU.
Samtidigt vet vi att Sverige, Danmark och andra länder som har gällande lagstiftning på området inte har tvingats överge sin lagstiftning.
Detta är vad man var rädd för i Sverige och Danmark, men det har inte skett.
Det måste undersökas i varje enskilt fall.
Detsamma gäller för dessa ämnen.
Vi vill få till stånd en hög skyddsnivå för hela Europeiska unionen.
Flera ledamöter har nämnt den " synliga avgiften ".
Kommissionen anser att detta ändringsförslag är onödigt.
En " synlig avgift " är möjlig förutsatt att den inte leder till snedvridningar i handeln.
Ingenstans sägs att tillverkarna inte kan upplysa konsumenterna om kostnaderna för avfallshantering.
Jag tror att dessa var de viktigaste frågorna som ställts.
Nu över till de sammanlagt 136 ändringsförslagen: 100 om förslaget som gäller avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och 36 om förslaget som gäller begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter.
När det gäller det första förslaget kan kommissionen på det hela taget godta 36 ändringsförslag till fullo, 11 delvis och 22 i princip.
Kommissionen kan godta ändringsförslagen 3, 4, 10, 15, 16, 18 till 25, 27 till 29, 36, 39, 42, 43, 45, 47 till 50, 51, 52, 54, 56, 59 till 61, 64 samt 66 till 68.
Tjugotvå ändringsförslag kan godtas i princip: 2, 8, 9, 30, 32, 38, 41, 44, 53, 55, 57, 58, 62, 63, 75, 77, 83 till 86, 95 och 100.
När det gäller ändringsförslagen 9 och 35 kan kommissionen i synnerhet godta att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att uppnå en separat insamlingsandel på sex kilo per person och år.
I fråga om ändringsförslag 44 är det viktigt att låta medlemsstaterna själva bestämma hur de skall anordna insamlingen, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.
Ändringsförslag 52 kan ge upphov till praktiska svårigheter, men kan också godtas i princip.
Elva ändringsförslag kan godtas delvis: ändringsförslag 6 (andra delen, i princip), ändringsförslag 11 (andra delen, utom orden inom parentes), ändringsförslag 13 (texten måste kortas och förenklas), ändringsförslag 17 (andra och tredje delen, i princip), ändringsförslag 26 (utom termen " förbrukningsvaror "), ändringsförslag 35 (första stycket, andra stycket i princip, fjärde stycket, sjunde stycket i princip, åttonde stycket, nionde stycket i princip), ändringsförslag 37 (utom femte stycket), ändringsförslag 46 (andra och tredje delen, i princip), ändringsförslag 70 (utom den del som gäller kretskort; punkten om kondensatorer kan godtas i princip) ändringsförslagen 71 och 80 (hänvisningen till förordning 2037 / 2000 kan godtas).
När det gäller det andra förslaget kan kommissionen på det hela taget godta fem ändringsförslag till fullo, två delvis och tolv i princip.
De ändringsförslag som kan godtas till fullo är ändringsförslagen 1, 9, 12, 13 och 17.
Kommissionen kan godta ändringsförslagen 4, 7, 10, 14, 18, 19, 20, 21, 22, 25, 26 och 35 i princip.
I fråga om ändringsförslagen 4 och 10 håller kommissionen med om att räckvidden för direktivet när det gäller begränsningar av ämnen kan utvidgas på grundval av ett förslag från kommissionen.
Detta bör emellertid ske i enlighet med vissa principer, inte minst med dem som fastställs i strategin för den framtida kemikaliepolitiken.
Kommissionen kan gå med på att flytta fram avvecklingen från 2008 till 2006.
Ändringsförslag 11 kan godtas när det gäller den del som avser konsumentsäkerhet, liksom ändringsförslag 23 (införande av kategori 10 i tillämpningsområdet).
