# ID: svediakorp-gov413139
# author: Lange (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Jag tror att vi vid sidan av de upprepade gånger diskuterade ämnesområdena än en gång bör titta närmare på två eller tre andra aspekter - som Karl-Heinz Florenz också redan har påpekat.
För det första tror jag att det i fråga om direktivet inte bara handlar om att göra produkterna återvinningsvänliga och införa kvoter för återvinningen.
Även de aspekter som gäller konsumenter och konsumentansvar måste beaktas i högre utsträckning, eftersom konsumenternas förhållande till elektronik och elektronikavfall ännu inte är så inövat att man vänder sig till tillåtna återvinningsanläggningar och lämnar delarna där.
När det gäller bilar är det en annan sak.
De lämnas för återvinning.
Men detta sker inte obetingat när det gäller elektriska tandborstar eller rakapparater.
Här tror jag att vi måste engagera oss mera.
Jag anser också att det är riktigt att medlemsstaterna klargör konsumenternas ansvar när det gäller sortering av sådant avfall, rent av inklusive möjligheten med sanktioner.
En andra synpunkt är att man bör tänka på att vi här gör något helt nytt.
Denna lagstiftning kommer att föra med sig avfallsströmmar, materialströmmar som vi hittills aldrig har sett.
Därför vet vi inte alls hur de kommer att bearbetas, vilka materialströmmar som kommer att utvecklas och vad som sker med dem.
I fråga om ändringsförslag 56 handlar det visserligen bara om ett litet förslag.
Men därigenom främjas en kontroll så att man inte bara kan konstatera vilka kvoter som föreskrivs och vad som skall uppnås, utan så att man också exakt vet vad som sker med dem och vilka konsekvenser den lagstiftning vi här har föreslagit får i det verkliga materiella livet.
Därför bör vi noga ge akt på utvecklingen och efter en viss tid dra slutsatser av den och besluta om de materialströmmar som har utvecklats verkligen motsvarar våra målsättningar.
