# ID: svediakorp-gov413138
# author: Liese (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 433
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också ansluta mig till tacket till Karl-Heinz Florenz.
Han har lagt fram ett mycket bra betänkande.
Målet för våra ansträngningar är en mer miljövänlig hantering av avfall från gamla elektriska och elektroniska produkter och - om möjligt - en återvinning av råmaterialet.
För parlamentet är principen om att förorenaren betalar mycket viktig, och det uttrycks också mycket tydligt i detta betänkande.
Men jag tror - och även här skapar Florenz i sitt betänkande de riktiga förutsättningarna - att man alltid mycket noga måste överväga hur dessa principer kan genomföras på de enskilda områdena.
Även insamlingen av apparater eller komponenter kostar energi och kan därmed orsaka miljöskador.
Därför är det viktigt att vi när det gäller komponenter som inte innehåller några farliga ämnen, exempelvis glödlampor, skapar ett undantag, att vi alltid tittar på den totala ekologiska översynen och sedan överväger om det är meningsfullt att genomföra separat insamling och återvinning, eller om det miljöpolitiskt kanske inte är försvarbart.
Därför tror jag att ändringsförslag 65 går åt rätt håll.
Vi måste på rätt sätt tillämpa principen om att förorenaren betalar.
Här ser jag ett problem i vissa fall, ty just när det gäller historiskt avfall handlar det ju inte om principen att förorenaren betalar, när vi säger att alla som nu är verksamma på marknaden måste stå för kostnaderna för det som kanske tillverkats av någon för tjugo år sedan.
Här måste man passa sig, ty det finns inte en marknadsinsyn inom alla områden.
I utskottet har man förstått det.
Jag har - som exempel på detta problem - särskilt ägnat mig åt taklampor, eftersom de tillverkas i stort antal i min valkrets.
Tillverkarna säger med viss rätt att det ändå inte är fråga om någon princip om att förorenaren betalar, när en takkrona som hänger i vardagsrummet och för tjugo år sedan tillverkades av en firma som i dag inte längre finns på marknaden, måste betalas av dem som är verksamma i dag.
Det är inte principen om att förorenaren betalar, tvärtom!
Om man dessutom betänker att det finns mycket illegal import häribland från företag som inte håller sig till de höga miljönormerna i Europa, exempelvis från Kina, då ställs principen om att förorenaren betalar på huvudet, när vi bestraffar de företag som här agerar förnuftigt för att de gör detta och för att de registrerar sig.
Därför ber jag om stöd för ändringsförslag 65 och 88.
