# ID: svediakorp-gov413131
# author: Hulthén (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också sälla mig till kören av gratulanter, men möjligtvis sprida gratulationerna också till vår egen skuggrapportör Van Brempt, som har gjort ett alldeles utmärkt arbete och ett slitsamt sådant.
Jag tycker att vi har kommit till en ganska bra slutsats, även om det naturligtvis finns vissa punkter där man skulle kunna ställa ytterligare krav.
Det viktigaste är dock att vi slår fast producentansvaret, vilket jag kanske ser som den största miljövinsten i detta arbete.
Jag ser det också som en framgång för alla de progressiva och miljömedvetna företag som faktiskt redan i dag arbetar på det här sättet.
De får möjlighet att fortsätta att utveckla sin ekodesign och producera sina produkter på ett sätt som bättre överensstämmer med miljöhänsyn än de sätt som används vid många andra företag.
Både De Roo och Sjöstedt har talat om de farliga ämnena, men jag tänkte ändå nämna de bromerade flamskyddsmedlen.
Det är litet tråkigt att vi inte lyckats gå längre i den frågan.
Det är vetenskapligt bevisat att dessa ämnen är farliga, och hälsoaspekterna är vetenskapligt belagda.
Flamskyddsmedel och rester av dem kan hittas i modersmjölk på sådana avlägsna platser som Grönland, hos inuiterna, där nivåerna oftast är mycket högre än de som är rekommenderade av WHO.
Det är märkligt att vi då är så tveksamma och rädda för att göra någonting åt problemet att vi begränsar oss till två stycken flamskyddsmedel.
Vi vet att ämnena är farliga.
Vi vet att barn får koncentrationsstörningar.
Vi vet också att man kan få andra typer av störningar, som till exempel viktminskningar, för att man har fått i sig dessa ämnen, trots att man aldrig har bett om att få dem i sin kropp.
Direktivet om farliga ämnen är baserat på artikel 95, och direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter grundas på artikel 175.
Det kan jag inte förstå.
När vi behandlade ett liknande direktiv för uttjänta fordon såg de flesta det direktivet som en mall för det fortsatta arbetet, men minnet är tydligen ganska kort.
Jag tycker detta rimmar oerhört illa med det som vi skall diskutera i eftermiddag, dvs. hållbar utveckling.
Här är det återigen den inre marknaden som lägger fast ramarna för vad vi skall uppnå på miljöområdet, och länder straffas för att de går före.
Jag tycker att det är fel.
