# ID: svediakorp-gov413129
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 312
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I dag deponeras eller förbränns 90 procent av det elektroniska avfallet i Europeiska unionen utan att förbehandlas.
Det betyder att 36 ton kvicksilver, 16 ton kadmium och mycket dioxin och furan okontrollerat släpps ut i miljön.
Dessutom har apparater med mycket glas, som televisionsapparater, en negativ energiavkastning vid förbränning.
Farliga ämnen avdunstar eller läcker dessutom bort när elektroniskt avfall deponeras.
Därför är det bra att de nämnda problemen behandlas i två europeiska direktiv.
Det är också positivt att ambitiösa återvinningsmål ställs upp.
I det sammanhanget måste man dock tänka på att återvinning endast är miljövänligare om avfallet förbehandlas också.
Dessutom står och faller direktivets framgång med hur insamlingen av elektroniskt avfall genomförs.
Bland annat genom att mängden elektroniskt avfall bara ökar så måste vi också så snabbt som möjligt fastställa en andel för det också.
Inlämning av elektroniskt avfall utan kostnad vore en bra stimulans i det sammanhanget.
Utgångspunkten med tillverkaransvar är av avgörande betydelse.
På det sättet ordnas bland annat att det vid framställningen av elektriska apparater tas hänsyn till återanvändning och återvinning mot slutet av livslängden.
Naturligtvis håller jag helt med föredraganden om att det skall vara möjligt med fullständig återanvändning.
Risken att elektroniskt avfall under täckmantel av återanvändning dumpas i länder utanför Europeiska unionen är dock knappast inbillad.
Medlemsstaterna bör därför se till att endast användbara elektriska och elektroniska apparater som verkligen kommer att återanvändas exporteras till länder utanför EU, vilket jag föreslagit i ett av mina ändringsförslag.
Ett annat ändringsförslag gäller de undantag som föredraganden strukit i bilaga 1 i direktivet om begränsning av farliga ämnen.
Dessa undantag bör vara kvar eftersom de inte bara gäller den medicinska sektorn utan även är oumbärliga och oersättliga för vetenskaplig forskning i den kemiska och fysiska sektorn.
