# ID: svediakorp-gov413125
# author: Van Brempt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 593
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger, herr föredragande!
Ett antal personer kommer att understryka - och det kommer de att göra flera gånger - hur viktigt det här direktivet är.
Man frågar mig inte varför vi skall rösta om det här direktivet, men många människor ber mig att göra det så snabbt och så bra som möjligt.
Jag kommer själv från ett land där det redan finns ett antal regler för det här ämnet.
Jag vill uttryckligen tacka föredraganden för det fina arbete han presterat och de goda förbättringar som han gjort i kommissionens förslag.
Det allra viktigaste i det här sammanhanget - det har han själv tagit upp - är skyldigheten att samla in alla elektriska och elektroniska apparater och införa högre och mer tvingande insamlingsmål före år 2006.
Det grundläggande målet med det här direktivet framförs i artikel 1.
Först förebyggande, sedan återanvändning, sedan återvinning och i sista hand energiåtervinning.
Det är den här hierarkin som inte respekteras i kommissionens förslag eftersom de förebyggande åtgärderna flyttas till ett annat direktiv och återanvändningen av hela apparater erkänns inte.
Föredraganden har också flyttat flera saker till energiåtervinningen i stället för återvinning.
Det bästa för att förebygga avfall, bästa kolleger, är en ändrad ekologisk utformning av de här produkterna.
Därför är instrumentet enskilt tillverkaransvar, det ekonomiska ansvaret, så väldigt viktigt.
Återanvändning av hela apparater är också viktigt, inte bara för miljön utan även ur social synpunkt.
Social, eftersom lågutbildade på det sättet får fler möjligheter till arbete men även eftersom produkterna blir lättare att få tag på och billigare.
Det är också självklart att det här direktivet måste ge garantier för att avfallet inte exporteras till tredje land, om det inte rör sig om återanvändning och endast om det kan garanteras att samma höga målsättningar och normer respekteras i dessa länder.
Den allra bästa förebyggande åtgärd som vi kan vidta är ett förbud mot farliga ämnen.
Dessutom är det viktigt för hälsan på arbetsplatserna.
Egentligen är direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter en del av den förebyggande målsättning som anges i artikel 1 i direktivet om uttjänta elektriska och elektroniska apparater.
Därför var jag en så varm förespråkare för att de två direktiven skulle sammankopplas.
Vi är sedan länge medvetna om problemet med tungmetaller.
För de flesta finns det väl rimliga alternativ och för några av dem har kommissionen gjort undantag.
Jag tror inte att det är Europaparlamentets sak att snabbt, snabbt och bara på några dagar se till att det görs undantag.
Nackdelen med det är också att det ofta blir allt för inspirerat av lobbyverksamheten.
Låt kommissionen göra sitt jobb i det avseendet och om två år lägga fram en anpassad version av undantagen för tungmetaller.
Slutligen vill jag absolut ta upp diskussionen om bromerade flamskyddsmedel.
Det har blivit en diskussion mellan " believers ", som jag själv, övertygade om effekterna för miljö och hälsa, och " non-believers ".
Det jag tycker är viktigt är att den här diskussionen hos många har lett till en större insikt om hur skadliga de här produkterna är.
Ett förbud år 2006 är omöjligt.
I det ändringsförslag som lämnats in av min partigrupp begärs att tillverkarna år 2003 skall kunna påvisa att de här produkterna är ofarliga och jag hoppas att det skall gå att klara.
