# ID: svediakorp-gov413124
# author: García-Orcoyen Tormo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 324
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi skall bygga upp ett miljövänligt Europa är det en politisk och rättslig prioritering att företagsvärlden integreras i miljöskyddet.
I det här sammanhanget är de direktiv som vi diskuterar i dag grundläggande lagstiftningsinstrument som bidrar till att bevara vår miljö och driver på företagen i sektorn att internalisera kostnaderna för vissa miljöeffekter och att engagera sig utan att för den skull överge sina marknadsmål.
Florenz arbete är lovvärt och jag gratulerar honom till detta, han har lyckats med uppgiften att utarbeta förslag till direktiv i vilka det finns jämvikt mellan konsumenternas intressen, miljöintresset och de intressen företagen i den sektorn har och det är mycket svårt att förena dessa.
Jag vill ta upp medlemsstaternas skyldighet att uppnå en insamlingskvot på sex kilo per invånare, eftersom man enligt min uppfattning måste ta hänsyn till de skillnader som finns mellan olika medlemsstater.
Det står till exempel klart att det i Tyskland inte produceras samma mängd avfall som i andra länder, som till exempel Grekland, Portugal eller Spanien.
Men varje apparats livslängd skiljer sig påtagligt i de olika medlemsstaterna, vilket förvärrar problemet.
Jag upprepar att det är lämpligt att tillämpa en utvecklingskvot för insamlingen för att på så vis kunna balansera och harmonisera insamlingsskyldigheten, beroende på vilken medlemsstat det gäller.
Jag vill även peka på vikten av artikel 7, som handlar om det finansiella ansvaret.
Ett individuellt ekonomiskt ansvar förefaller vara mer logiskt för att systemet skall vara rättvist, men enligt min åsikt är den lösning som ges i betänkandet mycket lyckad, nämligen ett beslut om individuellt ansvar utan att för den skull stänga dörren för att ett kollektivt ansvar tillämpas i vissa fall.
När det gäller undantagen för blylödningar, anser jag att de bör behållas, eftersom användning av ersättningsmaterial skulle kunna skapa större miljöproblem eller större risker för konsumentens säkerhet.
