# ID: svediakorp-gov413123
# author: Ahern (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 697
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (EN) Herr talman!
Avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter är nu en av de snabbast växande avfallsströmmarna i Europeiska unionen.
Man uppskattar att denna avfallsström, som i dag utgör 4 procent av det kommunala avfallet, kommer att öka med minst 3 till 5 procent varje år.
Elektroniska och elektriska produkter är en av de största kända källorna till tungmetaller och organiska föroreningar i avfallsströmmen.
Om de mycket giftiga beståndsdelarna inte omhändertas på lämpligt sätt, kan de såväl smutsa ned marken och grundvattnet som förorena luften.
Detta direktiv kan därför ses som ett av de grundläggande instrumenten för en enhetlig produktpolitik, i vilken en produkts hela livscykel beaktas och miljövänlig konstruktion främjas.
Behovet av att företagen anpassar sig till en föränderlig dagordning och tar större miljöhänsyn är allmänt erkänt; det är också erkänt att länder och industrier som snabbt finner nya vägar kommer att vinna i konkurrenskraft jämfört med dem som dröjer med att göra det.
Den vägledande principen bakom direktivet är det utökade tillverkaransvaret.
Målet är att genom att göra tillverkarna ekonomiskt ansvariga för sina produkter när dessa blir avfall skapa en effekt längre bak i produktionskedjan som leder till att företagen konstruerar mer miljövänligt och tar hänsyn till produktens hållbarhet liksom till möjligheterna att reparera eller uppgradera, demontera och återvinna produkten.
Genom miljövänlig konstruktion, återanvändning och separat insamling förhindrar man dessutom att farliga ämnen i avfallsströmmen kommer ut i miljön på ett okontrollerat sätt.
I direktivet tillämpas också principen att externa kostnader skall tas med i priset.
Kostnaden för kvittblivning - som hittills har burits av lokala myndigheter, vanligtvis inom ramen för avfallshanteringen - kommer att återspeglas i priset och att bestämmelser kommer att fastställas för återanvändning, återvinning och demontering av produkterna.
Slutmålet är att förebygga avfall.
Principen om tillverkaransvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter är inte omtvistad.
Tillverkarna måste ansvara för de produkter som de saluför.
De kan emellertid bara ansvara för sina egna produkter.
Vi har diskuterat kollektiva och enskilda system - en fråga som utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har gått in på i detalj.
Vi i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi har lagt fram några ändringsförslag som gäller tillgång på reservdelar samt distansförsäljning och märkning, vilka vi skulle vilja be kommissionen att beakta.
Vi oroar oss också mycket över hälsan och säkerheten för personer som arbetar med att återvinna avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, och det här är någonting som man måste ta större hänsyn till än tidigare när direktivet införlivas.
När det gäller begränsningar av farliga ämnen säger vissa personer inom industrin att vi bör inrikta oss på stora produkter och inte på små.
Men koncentrationen av farliga ämnen i små produkter är upp till fyra gånger högre än i stora produkter.
Dessutom är det de små produkterna som verkligen måste samlas in separat för att förhindra att de hamnar i det kommunala avfallet, där de farliga kemikalierna inte kontrolleras.
I princip välkomnas förslaget om att ersätta bly, kvicksilver, kadmium och så vidare.
Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi har emellertid begärt en strukturerad översynsprocess, och jag anser att kommissionen bör se mycket noga på detta.
Alla intressenter bör beredas möjlighet att lämna in uppgifter som sedan får ligga till grund för en tidig översyn, inklusive miljö- och konsumentföreningar, eftersom det ligger i allas vårt intresse att detta direktiv fungerar effektivt.
Jag skulle verkligen vilja be kommissionen att godta detta.
Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi har också bett om ett undantag för bly i lödmaterial som används vid höga temperaturer och för bly i glas och elektroniska komponenter.
Detta på grund av de tekniska svårigheter som är förknippade med att få fram alternativ.
Jag har i utskottet diskuterat saken med kommissionen, och, ännu en gång, vi måste noga undersöka de tekniska möjligheterna när det gäller detta.
