# ID: svediakorp-gov413117
# author: Doyle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 634
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi diskuterar de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken tänker jag särskilt på mitt eget lands gräl med kommissionen under de senaste månaderna, en situation som enligt min mening har hanterats dåligt av både kommissionen och vår egen finansminister.
Bäst som vi närmar oss en folkomröstning om Nicefördraget den 7 juni, är allmänheten i Irland bestört över svaret på det ekonomiska mirakel som har ägt rum.
Det har gjort det möjligt för en av de fattigaste och mest underutvecklade regionerna i EU: s utkant att komma ikapp och gå förbi många av de starka ekonomierna och för oss som lever där att, jag citerar, " förverkliga vår ekonomiska och sociala potential och garantera vårt folks välfärd ", som vår Taoiseach (premiärminister) sade när vi 1972 röstade om huruvida vi skulle gå med i dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) eller inte.
Det är inte vad kommissionen gjorde utan sättet som den gjorde det på som jag ifrågasätter: man fattade beslut - som meddelades dåligt - bakom lyckta dörrar och bad aldrig om parlamentets åsikt.
Vi måste lära av det.
Jag är fullt medveten om skälen till att kommissionär Solbes oroade sig över vad som ansågs vara en inflationsbudget - och med en inflation på 5,6 procent finns det utan tvekan fog för oron.
Men valet stod mellan att behålla vårt sociala partnerskap och ett visst sken av lönestabilitet genom skattesänkningar i en tidpunkt med starka finanser; och lönestabilitet är den viktigaste delen av det irländska stabilitetsprogrammet.
Kort sagt, i ett land som håller på att komma ikapp passar den klassiska ekonomiska modellen - en ekonomisk modell av typen " en storlek passar alla " - illa.
Ekonomiska förhandsberäkningar blir sällan exakta.
Beräkningarna påverkas av faktorer som ligger utanför EU: s kontroll.
Vi ingår i en global ekonomi.
Beräkningarna kan också påverkas av naturkrafter och av sjukdomar som drabbar djur och växter.
Se på den förödelse som BSE-krisen och mul- och klövsjukan har orsakat, även i Irland, där vi bara har haft ett enda fall av mul- och klövsjuka.
De framgångsrika insatserna för att inhägna sjukdomen beräknas ta i anspråk över 2 procent av vår tillväxt i år.
När det gäller ekonomiska förhandsberäkningar oroas jag i allt högre grad över Europeiska centralbankens (ECB) uppträdande; banken verkar nu helt ägna sig åt att spå i kaffesump.
Är ECB en del av problemet eller är den lösningen?
Jag stöder fullständigt den senaste räntesänkningen, som genomfördes för att stödja tillväxten, men vi måste fråga oss hur ECB fastställer politiken och informerar finansmarknaderna om denna.
Till följd av uttalanden av höga tjänstemän under de senaste veckorna har ECB blottat sig för anklagelser om att den gav efter för trycket från Förenta staterna eller, ännu värre, drabbades av panik inför motstridiga ekonomiska modeller.
Det sätt på vilket den senaste sänkningen, som endast var den andra sedan ECB bildades 1998, hanterades har allvarligt skadat bankens trovärdighet.
Det är inte första gången som jag kommer på mig själv med att ifrågasätta kompetensen hos höga tjänstemän i ECB, även då jag instämmer i det som de gör.
För mycket megafondiplomati, för lite hänsyn till eller insikt i den inverkan som deras ord har på marknaderna.
För mycket försvar i efterhand av sakförhållanden och för många helomvändningar i politiken.
Vi förväntar oss och kräver mer.
Kanske bör vi här tillämpa rekommendationsförfarandet, herr kommissionär, eller är de föremål för några kontroller och motkontroller?
Kanske kan vi i stället för att vaccinera mot mul- och klövsjuka vaccinera mot klavertramp?
