# ID: svediakorp-gov413113
# author: Della Vedova (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 678
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr föredragande!
Låt mig först av allt svara den kollega som yttrade sig före mig och säga att inte heller jag är särskilt förtjust i definitionen " social marknadsekonomi ".
Jag anser nämligen inte att det finns behov av att lägga till ordet " social ".
För mig är nämligen marknadsekonomin med sina regler en förutsättning, inte bara för att garantera människors grundläggande ekonomiska friheter - friheten att sluta avtal och att bedriva handel - utan dessutom den ekonomiska miljö som skapar de bästa förutsättningarna för att producera välstånd och sysselsättning.
Vad sedan gäller von Wogaus betänkande, så skulle jag vilja kommentera ett par punkter: jag är positiv till punkt 12, där föredraganden gör en positiv bedömning av Europeiska centralbankens verksamhet.
I det sammanhanget skulle jag vilja tillägga en sak.
Utan att gå in på detaljer när det gäller att analysera valet av räntesatser eller penningpolitik, så tror jag att detta är ett av de forum där regeringarna och även många av de politiska krafter som är närvarande i detta parlament måste motstå frestelsen att utnyttja Europeiska centralbankens och ordföranden Duisenbergs verksamhet för syften som inte preciseras bättre än att de stöder den ekonomiska tillväxten.
Det finns breda marginaler när det gäller att förbättra de europeiska ekonomiernas produktivitet och effektivitet och det är de marginalerna vi måste arbeta med om vi vill garantera en konkurrenskraftig framtid för ekonomierna i de viktigaste länderna, i stället för att ta den illusoriska genvägen över räntesänkningar.
En andra fråga som jag vill ta upp gäller punkt 8, som behandlar nödvändigheten av att anpassa pensionssystemen till de ändrade demografiska förhållandena.
Här måste Europaparlamentet med kraft kräva att kommissionen tar ett större ansvar inom ramen för sin behörighet, och framför allt att medlemsstaterna gör det.
Här gäller det att snabbt genomföra radikala reformer och komma fram till ett pensionssystem som är ekonomiskt hållbart och rättvist gentemot kommande generationer.
I många länder - jag tänker bland annat på Italien - håller man för närvarande på att förbruka de anställdas pensionsmedel på ett ansvarslöst sätt, framför allt de unga anställdas, för att betala pensioner för personer som är 54 eller 55 år gamla och som dessutom kanske har dubbla jobb, illegala jobb eller svartjobb.
Detta borde vara en prioriterad fråga för Europeiska unionen, en prioriterad fråga när det gäller ekonomisk effektivitet, men framför allt en prioriterad fråga när det gäller jämlikhet mellan olika generationer.
Det finns länder, till exempel Italien, där de obligatoriska pensionsavgifterna överstiger 30 procent, men som sedan ger den som betalar hopp om en mycket låg pension.
När det sedan gäller en annan fråga, den om arbetsmarknaden, så tycker jag att man borde ta i kraftigare gentemot medlemsstaterna.
Vi har i denna kammare fått höra att det finns en risk för arbetsbrist.
Men jag tror i stället att just flexibiliteten och en ökande användning av olika instrument för att förbättra flexibiliteten på arbetsmarknaden, tillsammans med en översyn av reglerna för tillsvidareanställningar, skulle skapa den nya balans mellan otypiska arbeten, tillfälliga arbeten och tillsvidareanställningar som krävs eftersom det är enda sättet att skapa bättre balans vad gäller sysselsättningen.
Slutligen vill jag peka på ett problem - det är ingen kritik, även om det sannerligen rör ett problem - när det gäller kravet på en samordning av den ekonomiska politiken för att få till stånd en tillnärmning av skatte- och finanspolitiken.
Jag tror att vi måste fundera ordentligt på om en tillnärmning av skatte- och finanspolitiken verkligen skall vara ett mål för Europeiska unionen.
Jag vill påstå att det faktum att man har olika modeller som konfronteras med varandra, olika lösningar, för att, om man så säger, göra lite benchmarking - och fallet Irland är enligt min mening ett dåligt exempel - borde vara en tillgång och inte ett problem för Europeiska unionen.
