# ID: svediakorp-gov413110
# author: Karas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr föredragande, mina damer och herrar!
Jag vill i mitt referat komma med några klargöranden, som jag anser vara nödvändiga.
För det första: Karl von Wogaus betänkande är inte något skolbetyg över tillståndet för medlemsstaternas ekonomiska politik.
Karl von Wogaus betänkande är ett betänkande om de ekonomiska riktlinjerna för framtiden och en analys av status quo.
Jag är därför mycket tacksam över att Karl von Wogau har valt begreppet hemmamarknad i samband med införandet av euromynt och eurosedlar, eftersom den gemensamma valutan är Europeiska unionens största samtida integrationsprojekt.
I och med införandet av mynt och sedlar i euro blir hemtrakten Europa klart märkbar, när sedan var och en inom euroområdet också har ett tydligt bevis på den i sina händer.
Och det är bra att man genom detta hemmamarknadsbegrepp även gör det integrationspolitiska europrojektet så klart synligt för befolkningen, eftersom det kan ge enorma impulser åt den ekonomiska politiken, åt sysselsättningspolitiken och åt integrationspolitiken.
En andra punkt: Jag förstår inte utskottet för sysselsättning och socialfrågor när det i dag fortfarande försöker att spela ut kapital mot sysselsättning och tillväxt mot sysselsättning, så som det lite grand lät i Weilers inlägg.
Det var därför nödvändigt att än en gång ställa begreppet med den sociala marknadsekonomin i centrum för detta betänkande.
Jag skulle vilja utvidga den till en eko-social marknadsekonomi.
Vad menar vi med detta?
Vi är emot att man skiljer tillväxt och sysselsättning åt.
Därför är vi positiva till stabilitetspakt, tillväxt och sysselsättning.
Den sociala marknadsekonomin främjar det sociala ansvaret, den ekologiska hållbarheten och en utbildningspolitik, som innebär ett livslångt lärande.
Avslutningsvis vill jag vädja till rådet: De ekonomiska politiska riktlinjerna kräver allt vårt stöd.
När det i betänkandet krävs att EU-marknaden måste integreras och bli effektiv för de finansiella tjänsterna, och när vi samtidigt alltid talar om att pensionerna och påskyndandet av förfarandet spelar en viktig roll, måste jag säga till rådet att det senaste Ekofin-rådet visserligen fortfarande avgav en läpparnas bekännelse, medan man i fråga om pensionsreformen, med avseende på åldringsvården och Lamfalussys rapport, agerade i motsats till denna läpparnas bekännelse.
De ekonomiska politiska riktlinjerna kan genomföras med aktivt stöd från rådets sida.
Det finns tid för detta!
(Applåder)
